Uppdrag: jämställdhetsrådgivare i Irak

Det är natt i Erbil och den spindelnätsliknande stadsbilden som möter mig från planet är minst sagt mäktig. Samtidigt har intensiven för att krossa IS och driva ut terrornätverket från grannstaden Mosul, 80 km bort, inletts. Jag är i rollen som MSB:s Gender advisor på väg till norra Irak och huvudstaden för den kurdiska delen av landet, Erbil. Under tio intensiva dagar ska jag utbilda personalen i den förhållandevis nyetablerade krishanteringsmyndigheten Joint Crises Coordination Centers, JCC.

Erik Flink beskriver sin upplevelse som jämställdhetsrådgivare i Irak.

Hemma har jag från TV-soffan följt de fruktansvärda rapporterna om blodbadet i Mosul och situationen för miljoner människor som tvingats fly sina hem. Under inledningen av 2017 fick jag frågan om jag ville åka till Irak och bli en del av teamet på plats. Tiden var flexibel, men det rörde sig om två till tre veckor inklusive förberedelser och avrapportering, vilket generellt är en kort period för denna typ av uppdrag. Det var yrkesmässigt en självklarhet att åka, en annan sak privat. Främst såg jag uppdraget som en möjlighet att åstadkomma något betydelsefullt, men även som ett utmärkt tillfälle att pröva mina kunskaper och erfarenheter om organisationsutveckling och jämställdhet i ett helt annat sammanhang än de jag är van vid på hemmaplan. Men när det handlar om ett land i en kris- och krigssituation funderar nog de flesta över riskerna uppdraget medför. Innan jag beslutade mig för att åka rådgjorde jag, utöver de grundläggande samtalen med min fru, med MSB:s säkerhetsrådgivare, ett stort antal kollegor och vänner. Sammantaget blev det givet att åka.

Resan till Erbil är lång och går i mitt fall via Istanbul, där jag börjar småprata med två svensk-kurdiska män som är bosatta i Sverige och gör resan till Irak två gånger om året. Jag frågar under våra tre timmar tillsammans i avgångshallen om allt ifrån tips på mat till deras syn på situationen utifrån ett jämställdhetsperspektiv. När det väl är dags att boarda Erbil-flighten är det med flera bra tips och praktiska råd, men även med en olustkänsla. Deras berättelser har bekräftat, och på flera sätt breddat och förstärkt, mina nyhetsrapporteringsperspektiv om situationen i krigets Irak. Att katastrofer och konflikter har olika effekter på olika befolkningsgrupper, och att de som redan är mer utsatta, ofta äldre, barn och kvinnor, drabbas hårdas är jag fullt medveten om. Men de självupplevda berättelserna tränger in på ett annat, mer närvarande och påträngande, vis. Innan vi skiljdes åt berättade en av männen om en tidigare bekant som fäste sprängvästar på sina barn, båda flickor, med en förhoppning om en ledande roll i IS/Daesh och hur släkt och vänner vänt vapen mot varandra. Jag tänker på barnen och konflikterna i berättelsen och försöker förstå, eller åtminstone skapa mig en bild av hur olika intressen och perspektiv i en konflikt påverkar omgivningen, och de båda männens versioner påverkar min bild.
Ett par minuter senare är jag tillbaka i min egen invanda värld. Jag navigerar i flygbolagets utbud av filmer, och fastnar för den svenska dokumentären: Roxette Diaries. Jag somnar till Dressed for success. Dagen därpå ska jag vara på topp!

Erbil är en av världens äldsta städer och uppbyggd kring det mäktiga Citadellet, vilket är inskrivet på världsarvslistan. I staden bor uppskattningsvis runt en miljon invånare och biltrafiksituationen förutsätter en viss vana bakom ratten. Staden betraktas som relativt säker trots närheten till frontlinjen mellan de stridande parterna. Det enda som gör mig påmind om närheten är skytteltrafiken av ambulanser med skadade civila och soldater till sjukhusen i staden.

MSB-organisationen och logistiken är efter flera år på plats imponerande och det går snabbt att komma in i rutinerna. Och trots ett i alla avseenden tydligt säkerhetsfokus, har vi en fin rörelsefrihet att kunna åka och handla mat, jogga i stadsparken (uppkallad efter politikern Sami Abdulrahman, som avled i ett självmordsattentat), besöka citadellet och en brandstation. Brandstationen visar sig ha mycket utrustning som är skänkt från svensk kommunal räddningstjänst i form av larmställ och verktyg.

Jämställdhetskomponenten i uppdraget kom in i ett senare skede av insatsen och möttes till en början med motstånd från mottagarorganisationen, något jag hade med mig i förberedelserna. Att jobba för jämställdhet väcker ofta känslor och motstånd. Jag har i olika roller i olika sammanhang utbildat tusentals personer. Med stor sannolikhet har dessa påverkat mig mer än tvärtom. En av få deviser jag principfast håller fast vid är att jag inte kan planera för allt, vissa saker i rollen som ledare – eller för den delen människa – kan jag inte förbereda oss på. En förutsättning för att jag ska kunna ägna mig åt ledarskap och coachning, och dessutom i ett helt nytt sammanhang för mig, tror jag är att jag fullt ut litar på att jag känner igen konturerna av en organisationskultur när jag möter den och utifrån det fylla på med ett värde för målgruppen. Sen finns det såklart mycket som går att förbereda. I detta fall är målgrupper för utbildningarna en organisation som hanterar logistiken och planeringen för extremt många människor i flyktingläger strax utanför staden, en krigssituation i grannstaden och inte minst en ambition att i alla avseenden vara en jämställd organisation.

En vän sa till mig att ”ledare och organisationer som är bra på att bedriva jämställdhetsarbete, är bra på alla typer av förändrings- och utvecklingsprocesser”. Förutsatt att det stämmer är den sistnämnda ambitionen, att vara jämställda, utan konkurrens det viktigaste incitamentet för att lyckas med uppdraget JCC står inför.

JCC är något så ovanligt som en till antalet (kvantitativt) jämställd arbetsplats i ett av världens minst jämställda länder, och är utan tvekan den organisation med störst utmaningar och problembild jag jobbat med. För att kunna anpassa utbildningen till de lokala förhållandena har jag bokat flera möten till de första dagarna på plats. Jag träffar FN:s gender advisor på deras camp och organisationen Kvinna till kvinnas representant i Erbil samt intervjuar flera medarbetare på JCC-kontoret och får med mig flera bra tips på vad jag bör, och inte bör, trycka på. Med det underlaget i ryggen är jag redo för att köra igång.

Erbil vaknar tidigt, som alla dagar. Vi i MSB-teamet samlas varje dag 08:00 sharp för avfärd till JCC. Varje dag på JCC-kontoret inleds med rapporter om läget i Mosul, antal döda, skadade och nytillkomna i flyktinglägren. Det är vardag för medarbetarna och mina teamkollegor. Sen är det min tur. Jag inleder med att ägna en kvart åt att berätta om innehållet och upplägget för utbildningen. Första handen sträcks upp. ”De förstår inte vad du säger”. En betydande del av gruppen om tjugo personer förstår inte engelska. Lösningsorienterat utses en tolk och vi kan fortsätta. Genom återkommande strömavbrott, bensträckare och fnissande på grund av missförstånd diskuterar vi under de tre utbildningsdagarna de mänskliga rättigheterna, informationshantering, krishantering och ledning, samordning och samarbete och resursmobilisering ur ett jämställdhetsperspektiv. Samspelet känns bra och lärandet är ömsesidigt. Flera av medarbetarna på JCC har djupgående kunskaper i ämnet och flerårig erfarenhet av krishantering med jämställdhetsperspektiv. Om kvällarna är jag på ett tillfredställande vis tömd på energi och gläds mycket åt middagstrippen förbi kebabhaket längst med gatan på andra sidan staden, då vi i teamet går igenom dagens arbete och planerar morgondagens arbete och FaceTime-samtalen med familjen hemma i vår tvårummare i Fruängen.

Tio dagar intensiva dagar är kvickt över. Samtlig JCC-personal har deltagit på utbildningen, som varit prioriterad och uppskattad. Nu återstår fortsättningen och nästa steg i arbetet. Innan jag lämnar Erbil skriver jag ihop ett förslag på fortsättning och prioriteringar för JCC utifrån två perspektiv; ett med fortsatt MSB-stöd och ett utan.
Under natten lämnar jag MSB-kontoret och navigerar tillsammans med vår chaufför genom åtta säkerhetskontroller för att komma till gaten och flyget, som även denna gång mellanlandar i ett sovande Istanbul innan jag är hemma i Sverige.

Insatsen har generellt varit mycket framgångsrik, JCC anses idag var en väl fungerande aktör och insatsen har skapat stor uppmärksamhet från regionens politiska ledning, centralregeringen i Baghdad, från UNDP och OCHA liksom även från den svenska ambassaden i Baghdad. Jämställdhetskomponenten i uppdraget blev uppskattad och efterfrågad av JCC. Under 2018 var tanken att jag skulle återvända vid tre tillfällen. Denna gång funkar det inte för min del, och en MSB-kollega ersätter mig.
Uppdraget gav verkligen mersmak och jag kan varmt rekommendera andra att delta och bidra, det gav mig fantastiskt mycket tillbaka. Med trettio års erfarenhet av att kompetens- och personalförsörja insatser har MSB (tidigare Räddningsverket) en välfungerande organisation med såväl säkerhetsrådgivning, sjukvårdskoordinatorer och flera olika kurser och utbildningssteg.

Fakta

MSB har i två faser, från 2014, lämnat stöd till etableringen av JCC. Olika experter, samtliga MSB-anställda, har i olika omfattning kontinuerligt varit på plats. Fokus har inledningsvis varit på tjänsteman i Beredskap (TiB), riskanalys, organisationsutveckling. 2017 utökas uppdraget med jämställdhet- och mångfaldskomponenten. Insatsen är på sätt och vis unik i sitt slag, då MSB här stöttar en ”systermyndighet” i ett utvecklingsland, inom sådana områden som är inom MSB:s egna ansvarsområden i Sverige. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har regeringens uppdrag att hålla beredskap för internationella bistånds- och katastrofinsatser och bemannar dagligen insatser runt om i världen. Den första insatsen genomfördes för trettio år sedan, då i Räddningsverkets regi. Idag består MSB:s resursbas, eller rostern som den även kallas, av människor från stora delar av världen och med en rik bredd av specialistkompetens och erfarenhet. En av målgrupperna för rekrytering till resursbasen är kommunal räddningstjänst.

För mer information, besök MSB.se

Erik Flink
Gender advisor, MSB
Erik.Flink@msb.se

Lyckad övning med brandflyget

Hej, här kommer en hälsning från det upprättade värdlandsstödet på Örebro flygplats. Det är lätt att tro att det bara är att sätta två flygplan i arbete men bakom en effektiv insats döljer sig mycket arbete. För att bistå våra italienska vänner på bästa sätt är vi i Örebro ett team om fem personer som nu tillsammans med Italienarna skapar rutiner och förbereder alla moment för en skarp insats. I går genomförde vi en test – och hurra vilken lyckad dag det blev!

Hälsningar från HNS-teamet; Cecilia, Ann-Charlotte, Anna, Torbjörn och LarsGöran.

Vilken dag! Nu har vi testkört hela beslutskedjan, inklusive skarp brandbekämpning från luften, med de italienska brandflygen som står i beredskap på Örebro flygplats.

Övningen, som genomfördes under torsdagen, blev mycket lyckad. Den började med att Räddningstjänsten i Bergslagen begärde stöd från MSB. Via en larmkedja fick sedan personalen i Örebro larmet, flygtillstånd gavs och kort tid senare lyfte ett av planen med riktning mot Björneborg. Där pågick fortfarande eftersläckning efter en större skogsbrand förra veckan och markägarna var mycket tacksam över den extra hjälp de fick.

Tio gånger hämtades vatten från Vänern som sedan släpptes på brandplats. Personal fanns på plats i Björneborg för att säkerställa att vattnet släpptes på rätt plats och de intygade efteråt att vattnet hamnade där det gjorde bäst nytta.

Det är nödvändigt att öva inför eventuellt kommande skarpa insatser. Nu kunde vi i samverkan pröva saker som samband, flyga skarpt i svensk terräng samt ta reda på vilka personella resurser som är nödvändiga vid insatser som denna. I övningen medverkade även två piloter från Försvarsmaktens helikopterflottilj på Malmen. De bistod med kommunikation och koordinering mellan flygplanet och räddningsledningen på marken. Både svensk och utländsk personal intygade nyttan med övningen.

Bakgrunden till att flygplanen finns insatsberedda i Örebro är den höga brandrisken och att uppstartstiden vid en eventuell brand är relativ lång. Finns planen på plats i Sverige minskar vi risken för att få samma situation som i Västmanlandsbranden 2014.

Lars-Olof arbetar för att standardisera sjukvården i civila missioner

 

Lars-Olof Lundberg

Lars-Olof Lundberg har varit utsänd och sekonderad av olika organisationer i snart 17 år, varav 15 av åren varit för MSB. För närvarande är han sekonderad av MSB och arbetar som medicinsk rådgivare/ koordinator vid Civilian Planning and Conduct Capability (CPCC)  i Bryssel som är huvudkontoret för den operativa verksamheten i EU:s civila missioner. En roll som MSB erbjöd EU eftersom det fanns behov av central sjukvårdskompetens. Han är det medicinska navet i de tio civila missionerna som pågår runt om i världen, där totalt 2 000 personer arbetar. I sin roll stöttar han den medicinska personalen och övrig personal som befinner sig ute i fält samtidig som han arbetar för att standardisera arbetssätt och metoder.

 

— Under en vanlig arbetsdag har jag kontakt med de olika missionerna. Stöttar med bedömningar, exempelvis om evakuering av personal är aktuellt, och är behjälplig i allehanda ärenden. Jag omvärldsbevakar även för att se om det är något i vår omvärld som kan påverka personalen i våra missioner, till exempel utbrott av infektionssjukdomar. Rekrytering av medicinsk personal, sammanställning och utveckling av gemensamma medicinska riktlinjer ligger också på mitt bord. Dagarna på jobbet går fort när man har kul!

En annan uppgift Lars-Olof har är att genomföra så kallade ”medical assessments” vilket innebär att han besöker missionerna för att kvalitetssäkra sjukvården i fält.

— I dagsläget har jag besökt EU/EEAS missioner i Libyen och Somalia. Irak , Niger och Georgien står på tur innan halvårsskiftet.

Lars-Olof Lundberg, till vänster i bild, i Nairobi.

Workshop för bättre samordning

I det mer långsiktiga arbetet pågår för närvarande flera utvecklingsarbeten. Nyligen samlade Lars-Olof alla medicinskt ansvariga från de olika missionerna för att samla erfarenheter och arbeta med förbättringar.

— Det var första gången vi samlades på det här sättet och jag kan konstatera att det var efterlängtat!

Bland annat diskuterades rutiner för medicinsk evakuering, digital journalföring, standardiserad läkemedelslista, utbildningsaktiviteter, riktlinjer för antibiotikabehandling och införande av telemedicinskt stöd.

Inom området för telemedicin finns mycket potential som kan stötta de medicinska rådgivarna som har olika förutsättningar till specialistvård.

— Genom telemedicin kan de koppla upp sig och få en bedömning av en specialist som befinner sig på en annan plats i världen. Det ger en säkrare vård, min förhoppning är att det ska minska behovet av exempelvis medicinsk evakuering eftersom de kan få råd och stöd i behandlingen direkt.

Förbättringsförslagen från workshopen kommer att omhändertas. Lars-Olofs förhoppning är att de ska kunna arbeta skarpt med vissa av förslagen redan nästa år.

Lars-Olof  avslutar med att säga:

—  Det finns mycket obruten mark inom det här området och arbetet som medicinsk rådgivare/koordinator känns väldigt stimulerande!

Fakta om civila missioner

  • Inom ramen för EU:s Gemensamma Säkerhets och Försvarspolitik (GSFP) genomförs civila och militära krishanteringsinsatser.
  • MSB stödjer de civila insatserna. Insatsernas mandat och omfattning varierar men deras syfte är att bidra till att bemöta externa konflikter och kriser, bygga upp partners kapacitet och skydda unionen och dess medborgare.
  • Det finns 10 pågående civila missioner som alla medlemsländer till EU har möjlighet att bidra med personal till.
  • Dessa missioner sker ofta i länder som undergått stora förändringsprocesser och där säkerhetsklimatet ofta kan vara utmanande som till exempel Ukraina eller Somalia.

My First Mission with MSB to UNHCR Uganda – Two Sunsets A Day

Photo Credit: UNHCR/David Aziz

My greetings to all colleagues!

I am a Roving Shelter Officer based in Kampala. Here in Yumbe/Bidibidi Settlement, Yumbe – Uganda, I was deployed to Uganda mission on 1st August 2016 when huge South Sudan Refugee influx started to cross border to Uganda. My New Year holiday was a low-key affair. A majority of refugees are Christian and Yumbe district is heavily Muslim. Apart from few minor incidences, refugees and host communities live side-by-side in peaceful harmony making our assignment less of a challenge than it would have been. Challenges persist, however, in many other aspects.

 Yumbe is the administrative centre of the district where the Bidibidi settlement is. A small, dusty town with some shops and limited accommodation facilities. Some colleagues have opted to stay in Yumbe town where our office is for the ease of transportation. I stay in Koboko with many other colleagues, about 60 kilometres from the settlement and commute daily to Yumbe, and Bidibidi settlement. The early morning commute is the highest point of busy, and sometimes frustrating. The raising orangey sun setting when we drive back leaves one with the impression of having watched two sunsets in a day. The drive through sleeping villages, homesteads bounded by cerveza plants and flame trees in blossom, the mist crossing the dusty road like bridal veils make the commute, and the early waking up, worthwhile.

The Pearl Inn is the hotel where I stay in Koboko. A decent, new and clean and somewhat noisy place on weekends when the bar’s television shows Premier League matches. The Pearl Inn has a Solar system in place when the electricity disappears, which is very common in Koboko town. The kitchen was recently upgraded to both local and international dishes. There are two banks in Koboko, Stanbic and Centenary. The ATM at Stanbic accepts Visa and Master cards. The three supermarket offer a limited range of basic provisions, and in the colourful market near the town centre seasonal fruits are available. Mangoes. Bananas. Oranges. Pineapples.

Many refugees

Uganda’s refugee population stands at one of the highest points in its history with 788,692 refugees and asylum seekers in country as of September 2016. The majority of these refugees originate from South Sudan. With no sign of mass arrivals to Uganda reducing as we are approaching the end of 2016, and continued concerns about violent conflict in South Sudan, no progress on a political solution and reports of severe conflict induced food insecurity, the Uganda operation continues to arrive in Uganda as of May and foresee a large scale emergency response also in the second quarter of 2017

Yumbe/ Bidibidi Uganda hosted 272,607 refugees from South Sudan making the settlement currently the largest refugee settlement in the world in terms of surface area. Bidibidi is a sprawl of 250 square kilometres divided into five Zones, and 25 villages. In 2017, it is anticipated that another 300,000 South Sudanese refugees may flee to Uganda with 64% being children. The new arrivals have been relocated to other settlements, including Palorinya, in the neighbouring Moyo District and Imvepi Settlement near Arua town.

Photo Credit: UNHCR/ U Aye Maung

In the shelter, Infrastructure and NFIs sector, I have contributed the development of new shelter strategy to transition from emergency shelter to a semi-permanent shelter approach. All new South Sudanese refugee arrivals since July 2016 have received emergency shelter support (tools, wooden poles and plastic sheeting). PSNs (People with Specific Needs) have been supported with the construction of shelters In line with the phase-in new semi-permanent shelter strategy, as of June 2017, this approach will gradually transition to a cash-based intervention for shelter for PSN, so that households can engage wage labour for shelter construction. Furthermore, all refugee households receive an NFI package (blankets, kitchen sets, bars of soap, plastic basins, jerry cans (20 litres), sleeping mats, and mosquito nets) upon arrival in Uganda. Women of reproductive age in the settlements receive regular distributions of dignity kits. We have established coordination meetings in Bidibidi settlement with active Shelter/PSN partners.

As the Refugees transition from Emergency to a more stabilization phase, the needs remain high and the UNHCR support is not commensurate, all the structures from refugees shelters, schools, health centers, nutrition centers and other recreational facilities remain temporary structures made of Plastic tarpaulin and poles, most of them wearied due to the scorching sun in this dry season and the rainy season which already kicked off country-wide, We are receiving new cases of facilities and shelters destroyed in the different settlements on daily basis due to the on-going rains and UNHCR is struggling to respond with a limited fund in place.

Briefing Swedish Ambassador Per Lindgärde in Uganda who paid courtesy visit in Bidibidi Settlement, January 2017. Photo Credit: UNHCR/ Salila

Badar Abdulle
MSB Seconded Civil Engineer/ Shelter Specialist
UNHCR Representation office in Uganda- Kampala Office

Jämställdhetsutbildning av humanitära aktörer i CAR

I slutet av april genomförde MSB:s personal en tvådagars utbildning av humanitär personal i Berberati i Centralafrikanska Republiken (CAR). 40 personer från det lokala civilsamhället tränades i hur de kan integrera jämställhetsaspekter inom deras verksamhet med den drabbade befolkningen. Utbildningen fokuserade på att informera om jämställdhet och könsbaserat våld samt dess effekter och vikten av att utforma den humanitära hjälpen utifrån ett jämställdhetsperspektiv.

Stärkt kapacitet att hjälpa utsatta grupper i samhället

CAR fortsätter att utmanas av landets pågående interna konflikt och dess efterföljande humanitära kris där mer än 2,1 miljoner människor är i stort behov av humanitärt stöd, både vad gäller matassistans och skydd.

MSB har sedan sommaren 2016 haft en jämställdhetsexpert – Jean Coty Beausejour – på plats i CAR. Coty har arbetat med att stärka FN:s koordineringsenhet (OCHA) och andra humanitära aktörers förmåga att ta hänsyn till genus och sårbara grupper vid behovsbedömningar samt vid projektimplementering. Coty har under sitt uppdrag i CAR utbildat cirka 500 personer inom ämnet jämställdhet och könsbaserat våld. Förutom FN-aktörer har personal från organisationer inom civilsamhället, klustermedlemmar, studenter, religiösa kvinnogrupper och myndigheter deltagit vid utbildningarna.

– Först och främst försöker jag förstå mina deltagares grundförståelse för genus, deras arbetsuppgifter och hur de utför dem. Sen frågar jag vad jag kan ge för stöd till dem i deras arbete. Jag delar information och vägleder dem med att tänka på hur deras arbete påverkar kvinnor och män olika. Jag hoppas ha bidragit till att de har en ökad förståelse för hur de kan arbeta framöver, säger Jean Coty i Berberati, CAR.

Gör jämställdhet förståeligt

En central aspekt av utbildningen i Berberati var att informera om hur män, kvinnor och barn drabbas olika vid en humanitär kris och hur man som en humanitär aktör måste ha förståelse för hur varierande tillgång till resurser så som mat eller vatten är beroende på om du är man, kvinna eller barn. Att exemplifiera och göra ämnet jämställhet förståeligt är grunden i utbildningen innan det är möjligt att gå vidare till praktiska moment.

– Jag brinner för att genomföra de här utbildningarna. Det är när jag har diskussioner med folket ute i fält som jag får energi att fortsätta mitt arbete, säger Jean Coty i Berberati, CAR.

Deltagarna i utbildningen fick möjlighet att använda sina nya kunskaper om jämställdhet under praktiska moment inom kursen. Dels fick de genomföra en genusanalys på en skola för att se vilka behov som eleverna hade kopplat till ålder och kön, dels fick de även besöka ett jordbruksprojekt och där möta män och kvinnor i deras vardag.

Olika behov

Deltagarna vid kursen kom framförallt från Berberati och var starkt förankrade i lokala ickestatliga organisationer som arbetar med den fattiga befolkningen i CAR.

– Utbildningen har fått mig att tänka både kring hur jag beter mig privat men även i mitt arbete och vikten av att nå ut till både män, kvinnor, flickor och pojkar då deras behov ser olika ut- säger Eric Koie Kouassi, ansvarig för OCHA:s fältkontor i Berberati.

Gruppbild med över 20 personer.

Genderutbildning i CAR. Foto: Johan Lundahl/MSB

Fakta:

Stödet till OCHA kan länkas till MSB:s åtagande i Sveriges nya handlingsplan för resolution 1325 (2016-2020). Handlingsplanens prioriterade område ”Stärkt skydd av kvinnor och flickor” innefattar att: bidra till att kvinnor som påverkas av konflikt har möjlighet att påverka utformning, genomförande och utvärdering av hum insatser och efterfråga att humanitära samarbetspartners integrerar ett jämställdhetsperspektiv och förebyggande av könsrelaterat våld i sin verksamhet.

Artikeln är skriven av Gunilla Fallqvist, MSB

MSB:s donering av 19 km brandslang för bekämpning av skogsbränder i Chile

Bild

Bilden visar en ceremoni då brandskyddsutrustningen donerades. Från vänster på bilden, Julián Montero Caballero, teamleder EUCPT, Dr Joachim Öppinger, Österrikes Ambassadör i Chile, brandmän från Bomba Austria (kvinnor i gula tröjor), representant från Spanska ambassaden i Chile, Maja Kamceva, EUCPT, Aarón Cavieres Cancino, Director Ejecutivo de la Corporación Nacional Forestal, (CONAF), Jakob Kiefer, Sveriges ambassadör i Chile, Sten Andersson, MSB, Conny Jebens, MSB, Andrés Ibaceta, Jefe de División de Protección Civil, P ONEMI, Viktor Ramirez, bomba Suecia, representant från Chilenska utrikesdepartementet.

Sitter i ett café på Madrids flygplats och reflekterar över den gångna veckan. Jag och min kollega Conny Jebens är på väg hem från en veckas uppdrag i Chile.

I två månader har våldsamma skogsbränder rasat i Chile. Det har varit över 100 olika brandområden där över 650 000 hektar skog har brunnit. Som jämförelse så täckte den stora skogsbranden vi hade i Sverige för två år sedan mindre än 20 000 hektar. Flera mindre byar har utplånats och elva människor har rapporterats döda i bränderna.

I slutet på januari då brandspridningen ökade explosionsartat bad Chile om internationell hjälp. Brandstyrkor från ett tiotal länder reste dit för att hjälpa till. Flera stora flygplan för vattenbombning kom också för att hjälpa till.

Chile bad även om hjälp med utrustning där de egna resurserna inte räckte till. Sverige genom MSB erbjöd 19 km slang, med tillhörande grenrör och dimstrålrör. Chile tackade ja till vårt erbjudande så utrustningen packades och skickades iväg med fraktflyg.

Min insats har varit att i förväg resa ner till Chile och upprätta kontakter med chilenska myndigheter och de internationella aktörer som koordinerar de internationella hjälpinsatserna. Syftet med detta var att vår svenska utrustning skulle kunna tas om hand på bästa möjliga sätt.

FN som är den största aktören har fokuserat på koordinering av humanitära insatser, och ekonomiskt stöd till landet. EU har genom sin civilskyddsmekanism skickat ett team som koordinerar och underlättar för de europeiska hjälpinsatserna.

Ansvarig organisation för skogsbrandsläckning i Chile heter CONAF, en förkortning av Corporación Nacional Forestal. Det är en fristående organisation som samarbetar med landets jordbruksministerium. Deras personal arbetar framförallt med skogsvård men har även ansvar för skogsbrandsläckning. Ansvarig myndighet för krishantering nationellt heter ONEMI, Oficina Nacional de Emergencia del Ministerio del Interior, och som i Sverige till vissa delar motsvaras av MSB.

I Chile är de flesta räddningstjänster frivilligbrandkårer. Chile är ett land med en historik av stor invandring, så många frivilligkårer har koppling till de länder där invandrarna kommit från. Det finns även en brandkår med vänskapsband till Sverige ”Bomba Suecia”.

Bomba Suecia har ett pågående utbyte med Region Gotland, som genom MSB skickade ner en expert för att observera skogsbränderna för att kunna göra en behovsbedömning om behovet av internationell hjälp.

Vi besökte Bomba Suecias brandstation för att utbyta information och kunskap. Det är verkligen fascinerande att se svenska brandbilar, svensk utrustning och svenska emblem i en brandstation i Sydamerika. Vi blev hjärtligt mottagna och har skaffat oss många nya vänner.

Tyvärr saknade vi möjligheter att besöka pågående räddningsinsatser, men vi fick träffa flera skogsbrandexperter från södra Europa. Experterna från Spanien är till exempel specialiserade på skogsskötsel och brandbekämpning. De arbetar året runt med förebyggande åtgärder, för att förhindra att bränder uppstår, men även andra uppgifter.

Utrustningen som skickats från Sverige skulle ha anlänt till huvudstaden Santiago den 11 februari, vilket var en lördag. Eftersom tullen har stängt under helgerna blev planen att istället ta emot och lämna över utrustningen under måndagen. Men tyvärr visade det sig att lasten blev försenad så överlämningen skedde först på tisdagskvällen. Vårt flyg avgick från Santiago dagen efter, på onsdagen, så det blev ett tajt schema sista dygnet för att få allt på plats. Utrustningen ska användas för att ersätta skadad utrustning som använts i släckningsarbetet.

/Sten Andersson, insatspersonal i MSB:s resursbas och till vardags operativ strateg och ställföreträdande räddningschef, Brandkåren Attunda

Här finns information om vem som kan söka till MSB:s resursbas

MSB fortsätter att stödja människor på flykt från Mosul, Irak

img_4272
Örebro flygplats, luciaafton den 13 december 2016

På startbanan står en Boeing 747 Jumbojet, ett jätteflygplan som lastas med nästan 100 ton humanitärt material som ska flyga ner till Mosul, i Irak. Lasten består av ca 570 tält donerade av Lions Club, 5 000 filtar och annan utrustning. MSB:s danska motsvarighet DEMA skickar även med medicinsk utrustning samt en elgenerator modell större. Tälten och filtarna ska fördelas till olika flyktingläger för människor som flyr Den här insatsen kommer att ge ge nästan 3500 personer tillfälligt boende.boeingmosul1
boeingmosul2
Jag och min kollega Christian flyger med lasten för att följa den till överlämningen i Irak. Tidigt på morgonen gör vi ett tekniskt stopp i Baghdad för att klara av införsel-byråkratin, sedan är det bara en kort flygning vidare till Erbil, huvudstaden i den kurdiska regionen i norra Irak. På flygplatsen i Erbil väntar EU:s representanter som organiserat denna transport, och de tar därifrån över ansvaret för att utrustningen tas om hand och förs vidare ut i landet.

lionstentmosul1

Behoven här i Irak är enorma, och det har redan gjorts en detaljerad plan för var just dessa saker ska användas. Med vintern i antågande och temperaturer som kryper ner mot noll, samtidigt som ytterligare hundratusentals människor väntas fly de pågående stridigheterna, så är den humanitära situationen mycket svår och behoven fortsätter att växa.

Jag och Christan blir kvar i Erbil ett par dagar, för vidare diskussioner med MSB:s olika samarbetspartners kring vilket ytterligare stöd vi kan bidra med till regionen. Bland annat kommer vi träffa WHO, World Health Organization, för att titta på möjligheterna att stötta inom det medicinska området. De sjukhus som finns här är överfulla av skadade från Mosul, och infrastrukturen för ambulanstransport och vård är långt ifrån dimensionerad för att klara situationen. Förhoppningsvis kommer MSB kunna bidra ytterligare i regionen under den närmaste tiden, för att ge mer stöd i den pågående krisen.

Fredrik Djurklou
Projektledare MSB

Projektuppstart med Maslow i tankarna

Har nu varit på plats i Centralafrikanska Republiken (CAR) under några veckor. Vi är här för att starta igång ett MSB- projekt där vi ska hjälpa FN:s organisationer WFP och OCHA att bygga kontor och boende åt dem. Detta för att de på ett bättre sätt ska nå den nödställda befolkningen på landsbyggden. CAR skulle kunna vara ett välmående land då de har tillgångar på diamanter, guld och uran men är istället, på grund av inbördeskrig och politisk oro, ett väldigt fattigt land. Ett land utan fungerande infrastruktur, 40 procents undernäring hos barn och ett skolväsende i djup kris.

MSB kommer att på fem platser bygga eller förbättra redan befintliga byggnader, platserna vi håller till på är Bambari, Bouar, Paoua, Kouango och Batangafou. Alla olika platser med sina utmaningar vad gäller tillgänglighet för transporter, säkerhet för vår personal och utmaningen att ändra befintliga byggnader och jobba tillsammans med olika lokala entreprenörer.

Som ansvarig för vårt projekt på plats har jag sedan jag kom ner funderat kring vad som är signifikant för uppstarten av denna typ av projekt. Starten är alltid en utmaning och jag skulle säga att Maslows behovstrappa inte är så dum. Att som svensk komma ner till en plats som denna innebär att man till att börja med vill ha sina grundläggande mänskliga behov tillfredställda. Man vill veta hur man ska bo? Är det en säker plats? Hur ser tillgången till mat ut? Vatten? Hur håller jag mig ren? Var kan jag handla? Var får jag tag i lokal valuta? Min upplevelse är att ingen här har höga krav på hur boende och mat är, man vill säkerställa dess plats bara.  När dessa behov sedan är tillfredsställda och i ordning kan man sedan gå vidare och fundera kring vilka kommer mina närmaste relationer och samarbetspartners vara? Vilken är min roll i projektet och hur jobbar vi bäst ihop med den lokala befolkningen? Vilka behov har de i sin tur för att komma vidare i projektet?

Ett behov som tillkommit, som Maslow inte behövde ta hänsyn till i sin teori, är behovet av wi-fi och möjlighet att kunna hålla sig uppdaterad med sina nära och kära hemma. Att veta vad som pågår i övriga världen är ett starkt behov på en plats som denna!

Dessa tankar tar jag med mig som insatschef under uppstarten av denna insats. Mitt mål har varit att teamet ska komma igång så bra som möjligt på plats. Jag inbillar mig att om vi hoppar över ett grundläggande behov är risken att vi inte når nästa steg och kommer vidare till det vi är här för att göra, bygga bra och trygga boenden och kontor till FN- personalen i landet!

/Kristin Mörth, MSB:s insatschef Centralafrikanska republiken

Jordbävningen i Italien – så här arbetar MSB

För att olika länder ska kunna administrera förfrågningar om hjälp, och hitta hjälpresurser, har EU ett gemensamt krishanteringssystem. Det betyder att medlemsstaterna förbundit sig att hjälpa varandra vid naturkatastrofer som till exempel jordbävningar, stormar, översvämningar, skogsbränder eller terroristattacker. Ett kriscenter (Emergency response coordination center – ERCC) i Bryssel samordnar medlemsstaternas förfrågningar med erbjudanden om stöd.

ERCC har god kännedom om vilka resurser som finns att tillgå i olika länder. Vid en stor katastrof eller olycka kan det drabbade landet, om egna resurser inte räcker till, vända sig till ERCC och tala om vilken hjälp det behöver. Olika länder har resurser för att möta olika typer av hot. Genom att nyttja varandras resurser kan medlemsstaterna undvika onödiga kostnader och dubbelarbete. Till exempel har länder som Frankrike och Italien dyra resurser som vattenbombningsplan eftersom skogsbränder är mer vanligt där än i Sverige. I Sverige är vi till exempel duktiga på att koordinera stöd, bedöma behov, logistik och stöd till tidig återuppbyggnad av ett katastrofdrabbat område. Vi kan också ge andra länder översvämningsstöd, oljeskydd och hjälp med ambulansflyg.

Hjälp till Italien

I samband med jordbävningen den 24 augusti  har Italien uttryckligen talat om för ERCC  att de inte behöver hjälp från andra länder då de bedömer att de själva klarar av att hantera situationen.

För att kunna ge snabb hjälp om Italien skulle ändra sig, har MSB en beredskap och har mobiliserat resurser. Den typ av stöd vi kan erbjuda i dagsläget när det kommer till att hantera en jordbävning är exempelvis experter som kan koordinera inkommande internationell hjälp, bedöma katastrofens omfattning och hjälpa det drabbade landet att besluta om vilken typ av katastrofstöd som behövs. Vi kan också upprätta basläger och kommunikationsmöjligheter vilket är mycket viktigt när infrastruktur med mera har kollapsat.

Vi har även möjlighet att om det finns ett behov erbjuda tält och filtar, ambulansflyg med mera till drabbad befolkning. Vi har också experter inom sök- och räddning där yrkeskategorier som till exempel brandmän, sjuksköterskor och hundförare ingår, även om MSB i dagsläget inte har möjlighet att skicka ett komplett internationellt klassificerat USAR-team, då vi just nu arbetar med att ta fram ett modernare sök- och räddningskoncept.

Sök- och räddningsstyrkan förbättras

Efter insatsen i jordbävningsdrabbade Nepal, april 2015 har MSB startat en översyn för att anpassa sök- och räddningsstyrkan så att den också kan användas här i Sverige. Målsättningen är att styrkan ska bli bättre och mer flexibel. Vi ser också över hur resurser bättre kan nyttjas tillsammans för andra typer av nationella och internationella insatser.

Efter skarpa händelser eller i samband med övning och klassificering är det normalt att styrkan behöver en period av återställning och anpassning. Under denna tid säkerställer andra länders motsvarande styrkor den internationella beredskapen. MSB har gjort bedömningen att den internationella beredskapen att stödja med klassificerade sök-och räddningsstyrka under den period MSB bedriver ett utvecklingsarbete, kan tillgodoses av andra länder. Inom EU:s krishanteringssystem står just nu åtta klassificerade sök- och räddningsstyrkor redo att bistå Italien.

Mer information om sök- och räddningsstyrkan (SWIFT USAR)

Hur klassificeras en sök- och räddningsstyrka?

Intensiva dagar i Makedonien

20160810_183533

På byggnaderna och pelarna syns vilken nivå som vattnet hade under översvämningen.

Jag är nu hemma efter 8 intensiva dagar på plats med ett EUCP team i Makedonien. Insatsen är geografiskt ganska begränsad till ytan och gäller ett område som översvämmats av vattenmassor efter en mycket kort men häftigt regn på kvällen den 6 augusti. Mer än 20 personer dödades och fortfarande saknas ett flertal, mer än 1000 hem, officiella byggnader och infrastruktur har drabbats av förstörelse. Vattnet kom överraskande fort med väldig kraft och drog med sig siltigt finkorningt material som täcker området. Bilar har transporterats flera kilometer av vattnet. Vattnet sköljde över utkanten av Skopje med jordbruksmark och byar men även delar av de nordvästra förorterna drabbades. Årets skörd är förlorad och de flesta djur på gårdarna i området har också dött i vattenmassorna.

Detta var min första insats som sekonderad till ett EUCP team. Erfarenheterna av att jobba i ett operativt skede med den roll som EUCP har är bara positivt. Teamets uppgifter var två delar, en del att stödja värdlandet med koordinering av internationellt stöd via EU Mekanismen den andra delen som jag deltog i gällde stöd till behovsbedömning för snabba insatser för vatten, avlopp och dagvatten i området.

20160810_183437

Ett av de många fordon som drogs med av vattenmassorna. I kanten på vägen ser man även det material, silt och lera som vattnet drog med sig och lämnade efter längs vägen.

Det positiva med EUCP teamets roll är just att facilitera och stödja processen med internationellt stöd, framförallt via EU-Mekanismen. Just i detta fall stöttade vi med transportdokument, tulldeklarationer och kontakter för en smidigare passage genom Europa från givarländer till Makedonien.

MSB:s motsvarande myndighet i Makedonien, PRD Protection and Rescue Directorate, är ansvarig kontaktpunkt för EU Mekanismen och blir därför också den naturliga kontaktpunkten för ett EUCP team. Myndigheten som är operativ jobbade intensivt de dagar vi var på plats med att leda responsen i området och samtidigt delta i den nationella koordineringen som sker via CMC, Crisis Managment Center.
Trots att förödelsen är stor så har befolkningen i Skopje öppnat sina dörrar för vänner och släktingar vilket gör att man inte har behövt sätta upp evakueringscenter för den drabbade befolkningen.

Vårt uppdrag är slut men kvar finns ett omfattande arbete att rensa hus, gator och området från stora mängder lera, bråte.

/Anna Nordlander, MSB

20160810_182939

EUCP team i Makedonien på behovsbedömning.