Projektuppstart med Maslow i tankarna

Har nu varit på plats i Centralafrikanska Republiken (CAR) under några veckor. Vi är här för att starta igång ett MSB- projekt där vi ska hjälpa FN:s organisationer WFP och OCHA att bygga kontor och boende åt dem. Detta för att de på ett bättre sätt ska nå den nödställda befolkningen på landsbyggden. CAR skulle kunna vara ett välmående land då de har tillgångar på diamanter, guld och uran men är istället, på grund av inbördeskrig och politisk oro, ett väldigt fattigt land. Ett land utan fungerande infrastruktur, 40 procents undernäring hos barn och ett skolväsende i djup kris.

MSB kommer att på fem platser bygga eller förbättra redan befintliga byggnader, platserna vi håller till på är Bambari, Bouar, Paoua, Kouango och Batangafou. Alla olika platser med sina utmaningar vad gäller tillgänglighet för transporter, säkerhet för vår personal och utmaningen att ändra befintliga byggnader och jobba tillsammans med olika lokala entreprenörer.

Som ansvarig för vårt projekt på plats har jag sedan jag kom ner funderat kring vad som är signifikant för uppstarten av denna typ av projekt. Starten är alltid en utmaning och jag skulle säga att Maslows behovstrappa inte är så dum. Att som svensk komma ner till en plats som denna innebär att man till att börja med vill ha sina grundläggande mänskliga behov tillfredställda. Man vill veta hur man ska bo? Är det en säker plats? Hur ser tillgången till mat ut? Vatten? Hur håller jag mig ren? Var kan jag handla? Var får jag tag i lokal valuta? Min upplevelse är att ingen här har höga krav på hur boende och mat är, man vill säkerställa dess plats bara.  När dessa behov sedan är tillfredsställda och i ordning kan man sedan gå vidare och fundera kring vilka kommer mina närmaste relationer och samarbetspartners vara? Vilken är min roll i projektet och hur jobbar vi bäst ihop med den lokala befolkningen? Vilka behov har de i sin tur för att komma vidare i projektet?

Ett behov som tillkommit, som Maslow inte behövde ta hänsyn till i sin teori, är behovet av wi-fi och möjlighet att kunna hålla sig uppdaterad med sina nära och kära hemma. Att veta vad som pågår i övriga världen är ett starkt behov på en plats som denna!

Dessa tankar tar jag med mig som insatschef under uppstarten av denna insats. Mitt mål har varit att teamet ska komma igång så bra som möjligt på plats. Jag inbillar mig att om vi hoppar över ett grundläggande behov är risken att vi inte når nästa steg och kommer vidare till det vi är här för att göra, bygga bra och trygga boenden och kontor till FN- personalen i landet!

/Kristin Mörth, MSB:s insatschef Centralafrikanska republiken

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *