Jordbävningen i Italien – så här arbetar MSB

För att olika länder ska kunna administrera förfrågningar om hjälp, och hitta hjälpresurser, har EU ett gemensamt krishanteringssystem. Det betyder att medlemsstaterna förbundit sig att hjälpa varandra vid naturkatastrofer som till exempel jordbävningar, stormar, översvämningar, skogsbränder eller terroristattacker. Ett kriscenter (Emergency response coordination center – ERCC) i Bryssel samordnar medlemsstaternas förfrågningar med erbjudanden om stöd.

ERCC har god kännedom om vilka resurser som finns att tillgå i olika länder. Vid en stor katastrof eller olycka kan det drabbade landet, om egna resurser inte räcker till, vända sig till ERCC och tala om vilken hjälp det behöver. Olika länder har resurser för att möta olika typer av hot. Genom att nyttja varandras resurser kan medlemsstaterna undvika onödiga kostnader och dubbelarbete. Till exempel har länder som Frankrike och Italien dyra resurser som vattenbombningsplan eftersom skogsbränder är mer vanligt där än i Sverige. I Sverige är vi till exempel duktiga på att koordinera stöd, bedöma behov, logistik och stöd till tidig återuppbyggnad av ett katastrofdrabbat område. Vi kan också ge andra länder översvämningsstöd, oljeskydd och hjälp med ambulansflyg.

Hjälp till Italien

I samband med jordbävningen den 24 augusti  har Italien uttryckligen talat om för ERCC  att de inte behöver hjälp från andra länder då de bedömer att de själva klarar av att hantera situationen.

För att kunna ge snabb hjälp om Italien skulle ändra sig, har MSB en beredskap och har mobiliserat resurser. Den typ av stöd vi kan erbjuda i dagsläget när det kommer till att hantera en jordbävning är exempelvis experter som kan koordinera inkommande internationell hjälp, bedöma katastrofens omfattning och hjälpa det drabbade landet att besluta om vilken typ av katastrofstöd som behövs. Vi kan också upprätta basläger och kommunikationsmöjligheter vilket är mycket viktigt när infrastruktur med mera har kollapsat.

Vi har även möjlighet att om det finns ett behov erbjuda tält och filtar, ambulansflyg med mera till drabbad befolkning. Vi har också experter inom sök- och räddning där yrkeskategorier som till exempel brandmän, sjuksköterskor och hundförare ingår, även om MSB i dagsläget inte har möjlighet att skicka ett komplett internationellt klassificerat USAR-team, då vi just nu arbetar med att ta fram ett modernare sök- och räddningskoncept.

Sök- och räddningsstyrkan förbättras

Efter insatsen i jordbävningsdrabbade Nepal, april 2015 har MSB startat en översyn för att anpassa sök- och räddningsstyrkan så att den också kan användas här i Sverige. Målsättningen är att styrkan ska bli bättre och mer flexibel. Vi ser också över hur resurser bättre kan nyttjas tillsammans för andra typer av nationella och internationella insatser.

Efter skarpa händelser eller i samband med övning och klassificering är det normalt att styrkan behöver en period av återställning och anpassning. Under denna tid säkerställer andra länders motsvarande styrkor den internationella beredskapen. MSB har gjort bedömningen att den internationella beredskapen att stödja med klassificerade sök-och räddningsstyrka under den period MSB bedriver ett utvecklingsarbete, kan tillgodoses av andra länder. Inom EU:s krishanteringssystem står just nu åtta klassificerade sök- och räddningsstyrkor redo att bistå Italien.

Mer information om sök- och räddningsstyrkan (SWIFT USAR)

Hur klassificeras en sök- och räddningsstyrka?

Stödet som är svårt att fånga på bild

MSB har under den gångna hösten lämnat ett stort stöd till Migrationsverket och andra myndigheter och aktörer som fått en väsentligt större arbetsbörda med anledning av det stora antalet flyktingar som kommer till vårt land. Stödet har dels bestått av sådant som uppförande av väntrumstält, boendetält och ankomstcentraler. Konkreta saker som är lätta att beskriva och gör sig på bild när fotografer och journalister kommer. I nästan lika stor skala har dock MSB också lämnat stöd inom stabs- och ledningsmetodik, något som inte riktigt lika lätt låter sig beskrivas och som är svårt att fånga på bild. Så hur har det stödet sett ut?

Migrationsverket har både vid sitt huvudkontor i Norrköping och vid sina regionkontor runtom i landet under hösten formerat staber, för att leda och organisera sitt arbete med det stora antalet ankommande flyktingar. Detta är något man inte haft någon större erfarenhet av, och tidigt under hösten efterfrågade man stöd från MSB. MSB skickade ut ett antal personer med omfattande erfarenhet av krisarbete och operativt arbete i stab, både egen personal och personer ur vår resurs-pool. Dessa personer har arbetat nära Migrationsverkets egen personal, och stöttat med att sätta ihop staberna, utarbeta arbetsformer och rutiner samt även deltagit i arbetet i staberna. Ett stort arbete har också gjorts för att koordinera hur man gör på Migrationsverkets olika regioner, för att skapa likartade arbetssätt över landet.

Per Hultman, MSB:s insatsperson hos Migrationsverket region Stockholm beskriver sitt arbete:

– Vi har fokuserat på att få igång ett operativt arbete i region Stockholm, samt att därmed skapa avlastning för cheferna som varit mycket belastade av direkt operativa frågor. Vi har också försökt skapa utrymme för att man i regionen ska kunna lyfta blicken och planera i ett lite längre tidsperspektiv än bara de närmaste dagarna.

I ett senare skede erbjöd även Försvarsmakten stöd inom detta område till Migrationsverket, och MSB:s insatspersoner fick då också rollen att samordna detta stöd samt att sätta in Försvarsmaktens personal i det arbete som redan gjorts.

Samarbetet mellan MSB, Migrationsverket och Försvarsmakten har på alla håll fungerat mycket väl, och man har tillsammans kommit långt i arbetet med att få igång ett väl fungerande stabs- och ledningsarbete hos Migrationsverket.

Fredrik Djurklou, MSB

En självklarhet att ställa upp

Studerandekåren sorterar skänkta kläder som delas ut.

Studerandekåren sorterar skänkta kläder som delas ut.

Klockan 9:30 den 15 november kom en man in till oss studenter på Sandö. Vi blev kallade till ett extrainsatt möte gällande flyktingkrisen. MSB hade fått frågan av Migrationsverket om de kunde ta emot flyktingar i ett så kallat evakueringsboende.

MSB meddelade att de kunde ta emot 100 – 150 flyktingar och redan två timmar efter mötet kom den första bussen med människor. Vissa hade flytt i över tre veckor för att komma till ett tryggt ställe och ålderspannet var stort. Nyfödda till knappt sjuttio år.

Skolan frågade om det fanns några frivilliga studenter som kunde tänka sig att hjälpa till för att flyktingarna skulle få det så bra som möjligt och nuläget är det trettiotre elever som ställer upp på sin fritid.

En dag när jag satt i mitt kök på elevboendet och kände hur det började lukta kanelbullar blev jag nyfiken och gick till det andra köket. Där stod två elever från termin 1 med ungefär tvåhundra nybakade bullar och berättade att det var första gången de bakat. Och vilken succé det blev! Ungarna kom och tog så många de orkade äta men även de vuxna smakade och såg mer än nöjda ut. När man ser den glädjen i ögonen på någon som varit med om så mycket hemskt inser man vilken stor skillnad en liten gest kan göra. Att för några minuter få koppla bort allt det jobbiga man varit med om de senaste dagarna för bara få känna att man är någonstans där allt kommer bli bra.

Alla inblandade elever samlades senare och planerade olika saker som vi skulle göra för våra besökare. Först och främst skulle vi organisera någon typ utav nattvak, speciellt med tanke på alla bränder som inträffat vid flyktingboenden de senaste veckorna. Vi bestämde att jobba i två skift per natt med tiderna 22 – 02 och 02 – 06 och där varje skift består av två personer. Varje halvtimme åker vi runt och säkerställer att det inte är några brandrisker, folk som är osams eller obehöriga i området. Dessutom kommer en bil från Securitas när de har tillfälle under natten. Denna runda tar oss ungefär femton minuter och efter sätter vi oss i anslutning till sovsalarna ifall det skulle vara så att någon behöver hjälp eller undrar någonting.

Nu har nattvaket pågått i en vecka och jag vet att alla som hjälpt till med detta känner en stolthet över att få hjälpa till. Allt vi gör här gör vi för att flyktingarna ska känna sig välkomna till Sverige och för att vi som medmänniskor måste hjälpa varandra genom tuffa tider. Om jag var på flykt med min familj skulle jag vilja att någon annan hjälpte mig att få det så bra som möjligt.

Jag hoppas att vi kan bli ännu fler som tillsammans kan göra vardagen för de som kommer hit till Sverige så bra som möjligt. Jag kommer i ett senare inlägg berätta lite mer om de dagar vi delade ut kläder till de behövande samt hur planerna på en eventuell lekplats ser ut.

David Erlingsson, studerande på Sandö SMO andra terminen

Tacksamhet genomsyrar vardagen i Revinge

En populär aktivitet i Revinge är promenader i naturen.

En populär aktivitet i Revinge är promenader i naturen.

På Revingeheds boende för ensamkommande barn har MSB idag femtio ungdomar som kommer från olika delar av världen. Alla har dock helt olika öden. Många av dem väldigt tragiska och smärtsamma. Tacksamhet genomsyrar vardagen i Revinge.

Här blir de boende erbjudna en varm säng, mat och kläder. Men framförallt värme, stöd och trygghet. Tanken är att de ska vara på transitboendet en kort tid för att sedan åka vidare till ett mer permanent boende där ungdomarna börjar skolan och lär sig svenska. Livet behöver fortsätta så gott det går.

Under tiden ungdomarna är hos oss på Revingehed så försöker vi alla göra vardagen så aktiv och stimulerande som möjligt. Våra dagar är lite som alla andras dagar. Alla väcks runt klockan sju för att äta frukost. Många lägger sig för att sova så fort de har ätit (vi har alla varit tonåringar). Innan lunch så brukar många spela fotboll, läsa, spela spel eller titta på tv.

Efter lunch så har vi oftast kortare lektioner i svenska som är uppskattade. Många vill lära sig språket och tycker att det är väldigt kul. De lär sig väldigt snabbt. Alla är olika och uppskattar olika saker men en gemensam sak är den vackra naturen. Promenaderna är populära och oftast så kommer de boende och frågar om personalen kan följa med på en promenad till.

Fredagarna är favoritdagen. Då blir det fredagsmys där vi alla tittar på tv, äter något gott och ibland lyssnar på musik och dansar.

För inte så länge sedan genomfördes en insamling i byn. Innevånarna kunde donera kläder, spel, och annat. Donationerna har på många sätt underlättat vardagen. Alla spel som vi har fått underhåller ungdomarna, alla kläder vi har fått håller dem varma i kylan, alla färgpennor, målafärger och block ger dem möjlighet att vara kreativa och för en liten stund glömma deras långa och tuffa resa till Sverige.

Vlora Krasniqi
Sektionschef för Malmö stads boende

MSB ger samlad bild av läget i landet – varje vecka

lagesbild_flykting_facebook

Varje tisdag eftermiddag redovisar MSB en nationell lägesbild. I den beskriver vi läget i landet när det gäller flyktingsituationen. Tanken är att lägesbilden ska hjälpa de aktörer som arbetar med flyktingsituationen genom att visa vilka brister och behov som finns och vad man behöver göra för att komma till rätta med situationen. Helt enkelt att lyfta vad samhällets resurser behöver fokuseras mot för att ge bästa gemensamma effekt för oss i Sverige.

Koll på läget i vardag och i kris

För MSB är arbetet med att ta fram en lägesbild, något som vi gör såväl i vardag som i kris. Oavsett vilken händelse vi arbetar med så är vår uppgift att bedöma hur en pågående händelse påverkar samhällets förmåga att klara målen för säkerheten i samhället. Det handlar kort och gott om att samhället ska fungera väl och att ingen medborgares liv och hälsa ska riskeras på grund av en händelse.

Samlar in, analyserar, distribuerar

För att kunna göra en riktig analys samlar vi in den information som krävs från till exempel länsstyrelser, Migrationsverket, Sveriges Kommuner och Landsting, Socialstyrelsen och andra berörda myndigheter. Informationen får vi bland annat genom deras lägesrapporteringar, på samverkanskonferenser som vi arrangerar, arbetsmöten och gemensamma system där vi delar information.

Utifrån vår kompetens om hur samhället fungerar, hur samhällsviktiga verksamheter är beroende av varandra och hur krishanteringssystemet fungerar, analyserar vi informationen vi har fått in. Detta sammanställer vi i en nationell lägesbild som skickas till regeringskansliet och till ansvariga myndigheter och aktörer, som använder den som en av utgångspunkterna för sitt fortsatta arbete. Lägesbilden ger även alla aktörer en bild av hur det ser ut i övriga landet.

Finlir in i det sista

Eftersom vi vill att informationen i lägesbilden ska vara så aktuell som möjligt så blir det ofta ett intensivt arbete de sista timmarna innan den ska publiceras. Vi lägger stor vikt vid att välja formuleringar som är tydliga och välnyanserade, vilket inte alltid är så lätt!

Möte med departementet varje vecka

Lägesbilden är en viktig del av MSB:s rapportering till regeringen. För att ge en så rättvisande bild som möjligt av situationen i landet så presenterar vi lägesbilden vid ett möte med Justitiedepartementet varje vecka, där de har möjlighet att ställa frågor som vi då kan besvara mer utförligt.

Alexandra Nordlander, verksamhetsansvarig nationell analys på MSB

Asylsökande kom till MSB Sandö

I lördags (14 november) fick MSB förfrågan från Migrationsverket om att omgående öppna ett tillfälligt boende för asylsökande på Sandö. Och redan igår söndag anlände två bussar med sammanlagt 106 personer till oss. Cirka tjugo av medarbetarna här hade jobbat med de praktiska förberedelserna sedan morgontimmarna.

Mottagandet har hittills gått jättebra! Efter att de asylsökande anlänt vid lunchtid, fick de information, blev tilldelade sovplatser och fick lunch. Vi fick till och med beröm för maten – svensk husmanskost i form av kalops :).

information_asylsokande_sando2

Alla som har kommit är familjer, med undantag för sju ensamkommande män. Av de 106 boende är drygt 40 barn. Alla är lugna, glada och tacksamma. Migrationsverket har stöttat oss bra. De är också imponerade av vårt mottagande och vår organisation!

De cirka tio medarbetarna, från oss, som var kvar igår kväll, gick runt i boendena och hälsade. Vi möttes bara av leenden och barnen är så gulliga! Höjdpunkten för de flesta asylsökande igår var att få duscha och tvätta sina kläder. Många har varit på flykt under mer är två månader.

barn_asylsokande_sando2 barn_asylsokande_sando

Kvar hos oss idag är 93 asylsökande, som delar på fyra lektionssalar. En familj på tio personer möttes upp av släktingar, boende i Härnösand, och följde med dem igår. Tre män valde att resa vidare till Stockholm.

Solskenshistorier

Igår bakade några av våra SMO-studerande kanelbullar som de delade ut till nöjda barn och vuxna. En av våra anställda samlade snabbt ihop egna och andra barnfamiljers leksaker och kom hit med. Just nu planerar studerandekåren för hur fotbollsplanen ska kunna användas som lekplats och sorterar skänkta kläder som delas ut.
klader_asylsokande_sando

Säkerhet och logistik

Vi har tillsammans med räddningstjänsten skapat en organisation för brandskyddet. Vi har också höjt bevakningen på skolan via Securitas väktare. Vi kommer att ha ”bovärdar” (egna anställda) på boendena under dagtid. Nattetid finns brandvakter anlitade. Insatsledaren för räddningstjänsten var här igen under söndagkvällen för att utföra tillsyn på den tillkommande lektionssalen.

Logistik kring matservering och bemanning av internatet har fungerat bra med tanke på den korta förberedelsetid vi har haft.  Överenskommelsen med Migrationsverket gäller till en början under tio dagar, sedan för vi se om det blir en förlängning.

lunch_asylsokande_sando

Medarbetarna på MSB Sandö

Avslut

För några dagar sedan avslutades vårt projekt med camperna här i Nepal. IHP/MSB donerar all utrustning till WFP och det innebär också att vi nu lämnar över ansvaret för driften till WFP och deras lokala personal som vi varit med och utbildat under den senare delen av vår tid här. Det känns oerhört bra att den lokala personalen nu driver camperna vidare och klarar sig utan vår hjälp.

Vi har under hela tiden camperna varit igång haft hög beläggning och mycket gäster och går allt som WFP tänkt sig kommer de att stå kvar i alla fall till årsskiftet.

Avslutet betyder nu att jag och mina kollegor återvänder hemåt. Jag får ofta frågan hur jag orkat bo i tält i fem månader och dessutom med jobbet precis utanför tältduken. Svaret på det är enkelt, det är människorna som gör det!

Utan de fantastiska kollegorna, de glada gästerna på camperna och den lokala befolkning vi lärt känna hade det inte gått! Att ha människor omkring sig som hjälps åt mot ett gemensamt mål, i allt från uppbackning från projektledare i Sverige till att se en kollega lägga armen om någon som har det tungt, eller chauffören som ställer upp när allt verkar kört eller varför inte gästerna som glatt skrattar och hjälper till när det saknas ett par extra armar gör att livet i tält blir så otroligt mycket enklare. Utan dessa gester av hjälpsamhet och omtänksamhet hade det varit ogörligt, men med detta närvarande och känslan av att vi jobbar ihop, är det enkelt.

Vill därför passa på att tacka alla som på något vis varit inblandade i detta projekt, hoppas vi ses någonstans i världen framöver!

Tack

Kristin Mörth

nepal1

nepal2

David Lage – rörmokare i Nepal

Mitt namn är David Lage och jag deltar i IHP- insatsen för MSB där vi byggt två tältcamper med boende och kontor för humanitära arbetare i Nepal, min roll här är som rörmokare men mina arbetsuppgifter har förutom rörbiten varit allt i från tältbygge, generatorservice, till att se till så det finns papper på toaletten. Vår uppgift har varit att bygga camperna och driva dem under de första månaderna.

David Lage i Nepal

David Lage i Nepal

Anledningen till att vi gör detta är att de flesta hus i området är så pass skadade efter jordbävningen att de är farliga att vistas i. För att hjälpen ska nå ut sa måste de humanitara hjälparbetarna ha en säker plats att bo och arbeta i från och det är alltså det som vi har bistått med, man kan förenklat säga att vi är hjälparna för hjälparna.

Jag har varit på plats har sedan vi började insatsen i slutet av maj och det var den första tiden som var mest intensiv. Det var då alla tält kom i lådor från Sverige, sattas upp, och inreddes. Toaletter och duschar installerades, vattenreningsverk sattes upp och all annan utrustning vi hade med oss. Ett väldigt fysiskt tungt kroppsarbete utfördes och vi jobbade från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Det var en väldigt rolig tid, alla i teamet jobbade så otroligt hårt för att bli klara med camperna så fort som möjligt.

Det är väldigt inspirerande att jobba i en miljö med människor som vill så mycket, alla drog åt samma håll och det var aldrig någon tvekan om varför vi var här. Det var också en tid med mycket nya intryck, att vistas i en stad som blivit extremt hårt drabbad av jordbävningen fick mig att reflektera över hur bra vi har det i Sverige. Det inspirerade mig även till att vilja jobba väldigt hårt.

David Lage i Nepal

David Lage i Nepal

Efter att camperna upprättats började vi ta emot gäster och under denna tid har min huvudsakliga uppgift varit att se till så att vattenreningsverket fungerat, rena vatten, ta prover på vattnet för att säkerställa att det det håller dricksvattenkvalitet men också att göra service och underhåll. När man är ute på den här typen av uppdrag får man vara väldigt flexibel, om någonting går sönder måste det lagas oavsett om man har tillgång till reservdelar eller inte. Det har ställt stora krav på vår uppfinningsrikedom och problemlösningsförmåga.

Den senaste tiden har den politiska situationen i landet varit orolig. Utöver brist på diesel har vi inte märkt så mycket av detta. Men bristen på diesel har tvingat oss att vidta en rad åtgärder och speciallösningar för att minska vår förbrukning och hushålla med den dieseln vi har. Nu är vi snart på väg härifrån och camperna kommer att doneras och drivas vidare av lokala arbetare. Så senaste tiden har en stor del av min tid gått åt till att lära dem hur allt fungerar och vad som måste göras gällande daglig tillsyn och service. Vi gör detta så att vi ska kunna göra en så bra överlämning som möjligt och för att säkerställa att allt kommer att fungera efter att vi åkt hem.

David Lage i Nepal

David Lage i Nepal

Det känns kul att kunna lära våra lokala arbetare så pass mycket och det är förhoppningsvis kunskap och erfarenheter de kan ta med sig och göra någonting bra av senare i livet. Det känns väldig bra att lämna over camperna, fortfarande återstår det mängder av jobb med återuppbyggnad så behovet av camperna kommer att finnas kvar ett bra tag framöver. Om jag jämför hur det såg ut när jag först kom så har det hänt väldigt mycket, när man går genom staden så arbetas det med återuppbyggnad av hus överallt och det öppnas flera nya affärer varje vecka.

Den mest akuta fasen är över och människor börjar sakta sakta få tillbaka sina liv även om en mycket stor del av befolkningen fortfarande lever under väldigt primitiva förhållanden. Vad jag kommer ta med mig hem är en stolthet över att ha varit en liten del av en enorm hjälpinsats. Det vi har bidragit med har möjliggjort för andra organisationer att fokusera helt på sitt hjälparbete, sett till så de haft rent vatten att dricka och tvätta sig i, en säker säng att sova i, bra mat att äta och även en plats för avkoppling emellanåt. Även mötet med alla fantastiska människor jag mött på vägen är något jag kommer tänka tillbaka på, människor som förlorat allt men som ända bjuder på ett glatt leende och är redo att fortsätta kämpa på!

David Lage

Uppföljningsresa Nepal

För två veckor sedan reste jag till Nepal för att delta i en uppföljningsresa tillsammans med två av mina kollegor som projektleder MSB:s insatser i landet. Då det är svårt att hitta säkra och ändamålsenliga boenden för FN-personal har World Food Program efterfrågat stöd från MSB och syftet med resan var att träffa vår insatspersonal på plats och följa upp det arbete som pågår med att bygga dessa boende- och kontorslösningar, sk. basecamps. Insatsen sker inom ramen för IHP (International Humanitarian Partnership) där ett flertal länder bidrar med personal.

Mer om det arbete som MSB och IHP utför i Nepal har ni kunnat läsa om tidigare här på bloggen.

Efter två dagar i Kathmandu och möten med insatspersonal och samarbetspartners är det dags att besöka det första teamet i Chautara, en by ca tre timmars bilfärd från huvudstaden. Väl framme tar vi en promenad genom byn som drabbats hårt av jordbävningarna. Många hus är helt raserade, andra har rubbats och ser ut att kunna falla ihop när som helst. En stor röd prick på ett hus betyder att byggnaden inte är säker och ska rivas. Utan att vara någon expert inom området är det inte svårt att inse att arbetet med återuppbyggnad kommer att ta tid och att den internationella närvaron här är viktig.

Tomas Vigebjörk, sekonderad IT Officer till WFP, i Chautara.

Tomas Vigebjörk, sekonderad IT Officer till WFP, i Chautara.

Morgonen därpå anländer en leverans med material vilket innebär att det är campbyggnation som gäller för teamet hela dagen och detta inkluderar även besökande från huvudkontoret. Jag undrar i mitt stilla sinne hur detta ska gå och vad jag ska kunna bidra med när jag kliver ur tältet på morgonen och i mina kängor. Jag hade inte behövt oroa mig, hjälper till efter bästa förmåga och alla i teamet är på strålande humör och visar och förklarar tålmodigt när det behövs. Det lastas av, packas upp, stuvas om och förankras och när dag börjar bli kväll finns tre nya tält uppsatta och en hel del köksutrustning har kommit på plats.

Teamleader Kristin och Ulrik, camptekniker från Dema, lastar av material i Chautara.

Teamleader Kristin och Ulrik, camptekniker från Dema, lastar av material i Chautara.

I ett tält bredvid vårt sovtält finns en provisorisk skola. När vi äter frukost nästa morgon lyssnar vi till konversationen som sker mellan några av teammedlemmarna och en av pojkarna som går i skolan. Pojken pratar bra engelska och har gjort det till en daglig rutin att fråga teamet tre frågor. De i sin tur frågar honom tre frågor och sedan har båda en stund på sig att ta reda på svaret. Exempel på frågor kan vara; vad heter Sveriges huvudstad, vart odlar man mest tomater i världen (svaret är Kina för den som undrar) och det krävs tankeverksamet och ibland lite hjälp av internetuppkoppling. Men när danskarna frågar honom vilket som är Danmarks högsta berg skrattar han högt och ropar: ”No mountains in Denmark, all is flat you know!”

Vi reser vidare tilI Charikot och här har campbyggnationen kommit längre och snart är den inflyttningsklar. Tyvärr har det blivit problem med vattenreningsverken, vilket gör att det bl.a. inte finns några duschmöjligheter. Teammedlemmarna har en varsin hink som de använder som dusch. Inte ett klagomål hörs om detta, bara ett konstaterande att så här är läget just nu och problemet löser sig efter några dagar.

Även i detta team känns stämningen god och det är mycket skämt och skratt mellan teammedlemmarna. All insatspersonal på båda camperna i Nepal har en eller flera insatser i bagaget och vissa har även jobbat tillsammans tidigare. Att flexibilitet och engagemang är egenskaper som finns hos MSB:s insatspersonal blir tydligt när vi sitter och pratar i kökstältet. En av teammedlemmarna berättar att hon har kört sin hund över halva Sverige till sin mamma för det var ingen granne som kunde ta hand om den när hon fick förfrågan om att åka till Nepal. En annan funderar på att starta eget för att ha möjlighet att åka ut på insats oftare och en tredje ställde in en långt planerad semesterresa när förfrågan kom.

När jag ställer frågan om vad som är mest påfrestande med att arbeta med en camp svarar ett flertal; bristen på privatliv. Man jobbar och bor med teamet dygnet runt. Det tillsammans med yttre faktorer som extremt väder, begränsad rörlighet och fördröjning av arbetet kan fresta på tålamodet hos den mest luttrade person. Hur man hanterar det är självklart individuellt men saker som humor, god självkännedom och möjlighet att snabbt kunna ställa om förväntningar underlättar.

En vanlig syn på campen i Charikot, Deputy Team Leader Kerstin Oldgren Degerman med telefonen mot örat.

En vanlig syn på campen i Charikot, Deputy Team Leader Kerstin Oldgren Degerman med telefonen mot örat.

Monsunperioden har precis börjat och kommer att hålla i sig i några månader, vilket innebär en ökad risk för jordskred och översvämningar. När det är dags att åka tillbaka till Kathmandu fastnar vi i en bilkö. Vi får reda på att det varit ett jordskred och det inte går att komma fram. Jordskredet har dragit med sig många och stora stenar som täcker hela vägen. Det är bara att hoppas att det inte fanns någon människa i vägen när det skedde för det kan omöjligen ha gått bra. Efter att ha pratat med lokalbefolkning runt omkring platsen får vi veta att det finns en annan väg, men att den tar lite längre tid. Sju timmar senare är vi tillbaka i Kathmandu och någon dag senare är det dags för hemfärd.

Nepal 4

I MSB:s personalpool finns 1500 personer och ca 100 personer är ute på insats samtidigt året om. För att trivas som insatspersonal bör man vara utrustad med en stor portion tålamod då förutsättningar för insatsen kan komma att ändras med kort varsel. Detta gäller från det att man tillfrågas om en insats till det att man kommer hem. Som exempel kan MSB få ny information som innebär att behovet av personal kan skifta, avresan kan flyttas på, säkerhetsläget förändras, leveranser bli fördröjda och arbetsuppgifterna kan komma att modifieras efter nya behov. Oförutsägbarheten ligger i katastrofens natur. Och flexibilitet och engagemang är något som måste ligga i insatspersonalens natur för att vi ska kunna genomföra lyckade insatser.

Jag vill rikta ett stort tack till all insatspersonal för nedslaget i er verklighet och för det fina arbete ni gör!

Stina Hjalmarsson
Verksamhetsansvarig för HR
Enheten för operativ personal

Nepal 5