Lyckad övning med brandflyget

Hej, här kommer en hälsning från det upprättade värdlandsstödet på Örebro flygplats. Det är lätt att tro att det bara är att sätta två flygplan i arbete men bakom en effektiv insats döljer sig mycket arbete. För att bistå våra italienska vänner på bästa sätt är vi i Örebro ett team om fem personer som nu tillsammans med Italienarna skapar rutiner och förbereder alla moment för en skarp insats. I går genomförde vi en test – och hurra vilken lyckad dag det blev!

Hälsningar från HNS-teamet; Cecilia, Ann-Charlotte, Anna, Torbjörn och LarsGöran.

Vilken dag! Nu har vi testkört hela beslutskedjan, inklusive skarp brandbekämpning från luften, med de italienska brandflygen som står i beredskap på Örebro flygplats.

Övningen, som genomfördes under torsdagen, blev mycket lyckad. Den började med att Räddningstjänsten i Bergslagen begärde stöd från MSB. Via en larmkedja fick sedan personalen i Örebro larmet, flygtillstånd gavs och kort tid senare lyfte ett av planen med riktning mot Björneborg. Där pågick fortfarande eftersläckning efter en större skogsbrand förra veckan och markägarna var mycket tacksam över den extra hjälp de fick.

Tio gånger hämtades vatten från Vänern som sedan släpptes på brandplats. Personal fanns på plats i Björneborg för att säkerställa att vattnet släpptes på rätt plats och de intygade efteråt att vattnet hamnade där det gjorde bäst nytta.

Det är nödvändigt att öva inför eventuellt kommande skarpa insatser. Nu kunde vi i samverkan pröva saker som samband, flyga skarpt i svensk terräng samt ta reda på vilka personella resurser som är nödvändiga vid insatser som denna. I övningen medverkade även två piloter från Försvarsmaktens helikopterflottilj på Malmen. De bistod med kommunikation och koordinering mellan flygplanet och räddningsledningen på marken. Både svensk och utländsk personal intygade nyttan med övningen.

Bakgrunden till att flygplanen finns insatsberedda i Örebro är den höga brandrisken och att uppstartstiden vid en eventuell brand är relativ lång. Finns planen på plats i Sverige minskar vi risken för att få samma situation som i Västmanlandsbranden 2014.

Jämställdhetsutbildning av humanitära aktörer i CAR

I slutet av april genomförde MSB:s personal en tvådagars utbildning av humanitär personal i Berberati i Centralafrikanska Republiken (CAR). 40 personer från det lokala civilsamhället tränades i hur de kan integrera jämställhetsaspekter inom deras verksamhet med den drabbade befolkningen. Utbildningen fokuserade på att informera om jämställdhet och könsbaserat våld samt dess effekter och vikten av att utforma den humanitära hjälpen utifrån ett jämställdhetsperspektiv.

Stärkt kapacitet att hjälpa utsatta grupper i samhället

CAR fortsätter att utmanas av landets pågående interna konflikt och dess efterföljande humanitära kris där mer än 2,1 miljoner människor är i stort behov av humanitärt stöd, både vad gäller matassistans och skydd.

MSB har sedan sommaren 2016 haft en jämställdhetsexpert – Jean Coty Beausejour – på plats i CAR. Coty har arbetat med att stärka FN:s koordineringsenhet (OCHA) och andra humanitära aktörers förmåga att ta hänsyn till genus och sårbara grupper vid behovsbedömningar samt vid projektimplementering. Coty har under sitt uppdrag i CAR utbildat cirka 500 personer inom ämnet jämställdhet och könsbaserat våld. Förutom FN-aktörer har personal från organisationer inom civilsamhället, klustermedlemmar, studenter, religiösa kvinnogrupper och myndigheter deltagit vid utbildningarna.

– Först och främst försöker jag förstå mina deltagares grundförståelse för genus, deras arbetsuppgifter och hur de utför dem. Sen frågar jag vad jag kan ge för stöd till dem i deras arbete. Jag delar information och vägleder dem med att tänka på hur deras arbete påverkar kvinnor och män olika. Jag hoppas ha bidragit till att de har en ökad förståelse för hur de kan arbeta framöver, säger Jean Coty i Berberati, CAR.

Gör jämställdhet förståeligt

En central aspekt av utbildningen i Berberati var att informera om hur män, kvinnor och barn drabbas olika vid en humanitär kris och hur man som en humanitär aktör måste ha förståelse för hur varierande tillgång till resurser så som mat eller vatten är beroende på om du är man, kvinna eller barn. Att exemplifiera och göra ämnet jämställhet förståeligt är grunden i utbildningen innan det är möjligt att gå vidare till praktiska moment.

– Jag brinner för att genomföra de här utbildningarna. Det är när jag har diskussioner med folket ute i fält som jag får energi att fortsätta mitt arbete, säger Jean Coty i Berberati, CAR.

Deltagarna i utbildningen fick möjlighet att använda sina nya kunskaper om jämställdhet under praktiska moment inom kursen. Dels fick de genomföra en genusanalys på en skola för att se vilka behov som eleverna hade kopplat till ålder och kön, dels fick de även besöka ett jordbruksprojekt och där möta män och kvinnor i deras vardag.

Olika behov

Deltagarna vid kursen kom framförallt från Berberati och var starkt förankrade i lokala ickestatliga organisationer som arbetar med den fattiga befolkningen i CAR.

– Utbildningen har fått mig att tänka både kring hur jag beter mig privat men även i mitt arbete och vikten av att nå ut till både män, kvinnor, flickor och pojkar då deras behov ser olika ut- säger Eric Koie Kouassi, ansvarig för OCHA:s fältkontor i Berberati.

Gruppbild med över 20 personer.

Genderutbildning i CAR. Foto: Johan Lundahl/MSB

Fakta:

Stödet till OCHA kan länkas till MSB:s åtagande i Sveriges nya handlingsplan för resolution 1325 (2016-2020). Handlingsplanens prioriterade område ”Stärkt skydd av kvinnor och flickor” innefattar att: bidra till att kvinnor som påverkas av konflikt har möjlighet att påverka utformning, genomförande och utvärdering av hum insatser och efterfråga att humanitära samarbetspartners integrerar ett jämställdhetsperspektiv och förebyggande av könsrelaterat våld i sin verksamhet.

Artikeln är skriven av Gunilla Fallqvist, MSB

Projektuppstart med Maslow i tankarna

Har nu varit på plats i Centralafrikanska Republiken (CAR) under några veckor. Vi är här för att starta igång ett MSB- projekt där vi ska hjälpa FN:s organisationer WFP och OCHA att bygga kontor och boende åt dem. Detta för att de på ett bättre sätt ska nå den nödställda befolkningen på landsbyggden. CAR skulle kunna vara ett välmående land då de har tillgångar på diamanter, guld och uran men är istället, på grund av inbördeskrig och politisk oro, ett väldigt fattigt land. Ett land utan fungerande infrastruktur, 40 procents undernäring hos barn och ett skolväsende i djup kris.

MSB kommer att på fem platser bygga eller förbättra redan befintliga byggnader, platserna vi håller till på är Bambari, Bouar, Paoua, Kouango och Batangafou. Alla olika platser med sina utmaningar vad gäller tillgänglighet för transporter, säkerhet för vår personal och utmaningen att ändra befintliga byggnader och jobba tillsammans med olika lokala entreprenörer.

Som ansvarig för vårt projekt på plats har jag sedan jag kom ner funderat kring vad som är signifikant för uppstarten av denna typ av projekt. Starten är alltid en utmaning och jag skulle säga att Maslows behovstrappa inte är så dum. Att som svensk komma ner till en plats som denna innebär att man till att börja med vill ha sina grundläggande mänskliga behov tillfredställda. Man vill veta hur man ska bo? Är det en säker plats? Hur ser tillgången till mat ut? Vatten? Hur håller jag mig ren? Var kan jag handla? Var får jag tag i lokal valuta? Min upplevelse är att ingen här har höga krav på hur boende och mat är, man vill säkerställa dess plats bara.  När dessa behov sedan är tillfredsställda och i ordning kan man sedan gå vidare och fundera kring vilka kommer mina närmaste relationer och samarbetspartners vara? Vilken är min roll i projektet och hur jobbar vi bäst ihop med den lokala befolkningen? Vilka behov har de i sin tur för att komma vidare i projektet?

Ett behov som tillkommit, som Maslow inte behövde ta hänsyn till i sin teori, är behovet av wi-fi och möjlighet att kunna hålla sig uppdaterad med sina nära och kära hemma. Att veta vad som pågår i övriga världen är ett starkt behov på en plats som denna!

Dessa tankar tar jag med mig som insatschef under uppstarten av denna insats. Mitt mål har varit att teamet ska komma igång så bra som möjligt på plats. Jag inbillar mig att om vi hoppar över ett grundläggande behov är risken att vi inte når nästa steg och kommer vidare till det vi är här för att göra, bygga bra och trygga boenden och kontor till FN- personalen i landet!

/Kristin Mörth, MSB:s insatschef Centralafrikanska republiken