Crowdsourcing: när många löser problem tillsammans

Många myndigheter använder sociala medier idag, ofta för att få ut sin information till så många som möjligt så snabbt som möjligt. En del gör det också för att få kontakt och dialog med medborgarna.

En tredje anledning kan vara att få hjälp av medborgarna under en kris. När många löser ett problem tillsammans kallas det ibland crowdsourcing (tyvärr finns det inget etablerat ord på svenska ännu).

I en kris kan det till exempel betyda att många bidrar med en lägesrapport, som i fallet med den snökarta som medborgaren Ben Marsh gjorde när det snöade lite i England en gång (lite snö räknas som kris i England!). Alla som ville kunde twittra hur mycket det snöade på deras hemort på en skala från 0 till 10, plus sitt postnummer. Ben Marsh satte ihop den informationen med bland annat kod från Google Maps till en kriskarta i realtid, till nytta inte minst för de brittiska myndigheterna som använde Marsh’ karta för att planera sina katastrofinsatser.

Eller som i Mumbai när ett bombdåd inträffade samtidigt som ett monsunregn. Inom en halvtimme efter bomben hade medborgaren Ajay Kumar programmerat en kriskarta med uppgifter om trafiksituationen, blodgivarcentraler, sjukhus och så vidare, och alla som ville kunde bidra till den och hålla den uppdaterad.

Eller som i Japan, när en jordbävning och en tsunami drabbade kusten och bland annat orsakade reaktorhaveri i Fukushima-verket. Det blev kaos och många kommunikationssystem bröt ihop. Japanska läkare berättade efteråt om hur Twitter och andra webbplatser blev viktiga informationskanaler när det fasta telefonnätet slogs ut – via sjukvårdspersonal och drabbade som twittrade kunde patienter få information om var medicin fanns tillgänglig.

Eller som i Kenya, under de våldsamma valen 2007. Fyra kenyaner uppfann ett sätt för människor att avslöja valfusk och våldsamheter genom att skicka text och bilder med mobilen till en webbsida som byggde på kod från SMS, MMS och Google maps. Både webbsidan och programvaran utvecklades på tre dagar och fick namnet Ushahidi, som betyder vittnesmål på swahili. Ushahidi har använts till en mängd andra liknande saker efter valet i Kenya, som till exempel att bevaka val i Mexiko och Indien, samla ögonvittnesrapporter i Gaza, lokalisera var hjälpen behövdes bäst efter jordbävningarna i Haiti och Chile och rapportera om vägar som blockerats av snö under vinterstormarna i Washington

I bästa fall kan den här typen av crowdsourcing öka motståndskraften och återhämtningsförmågan hos både den enskilda medborgaren och samhället i stort. Om man känner att man kan bidra på något sätt ökar känslan av ansvar. Och ju mer man tar ansvar för sig själv och andra, desto större är chansen att man vet vad man ska göra när någonting händer.

Har du idéer om hur du själv eller andra medborgare kan bidra till myndigheternas krishantering, eller bra svenska eller utländska exempel på crowdsourcing? Berätta!

/Anna T, red

Fram med batteriradion – nu testar vi samhällets beredskap i kris!

Kassettbandspelare med FM-radio. Foto: Fredrik Sandberg/TT.
Kassettbandspelare med FM-radio. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

En kraftig storm drar in och träd faller över elledningar och vägar. Du blir fast hemma utan internet, ström och kontakt med telefonnätet. Hur gör du för att få information?

Enkelt. Du tar fram en batteridriven radio och rattar in din lokala P4-kanal. Faktum är att du varken behöver någon vevradio, solcellsvariant eller bil för att kunna lyssna på radio utan el. Det räcker gott med några (eller kanske helst ett litet lager av) batterier och en helt vanlig FM-apparat. Kanske skönt att höra, i dessa tider av preppning och krislådepackande.

…fler än de som lyssnar på Sveriges Radio ska kunna få meddelandena.

Och det bästa: viktiga meddelanden till allmänheten (VMA) går inte bara ut i Sveriges Radios kanaler, utan de bryter också vissa privatradiokanalers sändningar så att fler än de som lyssnar på Sveriges Radio ska kunna få meddelandena.

Radion har ett särskilt ansvar
Alla Sveriges Radios kanaler har krav på lång uthållighet vid till exempel ett strömavbrott eller andra svåra påfrestningar på samhället. I en kris eller en större störning har de 25 lokala P4-kanalerna särskilt ansvar att informera allmänheten. Själva sändarsystemet är också byggt för att klara påfrestningar.

Men glöm inte, vi pratar om FM-radio nu. De strömmade sändningarna (de du lyssnar på via en hemsida eller app i mobilen, alltså) har inte samma höga krav på sig.

Om du inte har någon FM-radio hemma redan föreslår vi att du går ut och skaffar en nu. De behöver vare sig kosta så mycket eller ta så stor plats. Du kan till exempel använda batterier i många klockradioapparater, som ofta finns att hitta för en billig peng.

Test på måndag
Och ja, vi har en baktanke med att skriva om det här just i dag. Vi vill nämligen gärna att du testar din nya radio redan på måndag, för då bidrar du samtidigt till samhällets krisberedskap. Klockan 19 på måndagskvällen testar nämligen Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) om varningen Viktigt meddelade till allmänheten bryter sändningarna som den ska hos de privata radiokanalerna.

Om du lyssnar på valfri privat kanal (inte Sveriges radio!) på din FM-radio på måndag klockan 19 kan du hjälpa oss att ta reda på om det funkar hos just den kanalen. Det enda du behöver göra, förutom att slå på radion, är att fylla i vårt formulär (den här länken skickar vidare till en annan sida fram till måndag kväll då den kommer att hjälpa dig helt rätt) och svara på om du hörde meddelandet eller inte samt vilken kanal du lyssnade på.

När du skickar in ditt svar har du bidragit till en bättre beredskap i samhället och kan se i realtid hur andra svarar på vår resultatkarta. Klockan 19 på måndag den 6 mars, alltså.

Tack!

Pallar vi trycket? Testa vår nya kriskarta!

vma, hesa fredrik, vma-tuta, kriskommunikation, msb

Nu är det dags att testa Krisinformation.se:s crowdsourcing-karta igen!

På måndag är det första måndagen i sista månaden i kvartalet, den dag då alla svenska kommuner provkör sin VMA-tuta (även kallad Hesa Fredrik). Då passar vi på att testa vårt nya crowdsourcingverktyg: en karta där DU och alla andra i Sverige kan bidra till att skapa en lägesbild. Läs mer på sajten.

Förra gången vi testade gick det inte så bra. Kartan kraschade ihop när tiotusentals medborgare ville vara med och testa!

Men nu har vi filat och skruvat och muttrat och är redo för en ännu större anstormning (hoppas vi). Välkommen att testa oss!

Om du använder Facebook kan du lägga in vårt event i din kalender – hjälp oss testa vår kriskarta när kommunerna testar tutorna klockan 15 den 7 mars. Vi kommer att lägga en länk till kartan här, strax före klockan 15 på måndag. Och dela eventet med så många du vill! Ju fler som testar desto större utmaning (och nytta!) för oss.

Här kan du läsa om det förra/första testet.

Här kan du läsa om crowdsourcing.

Här kan du läsa om VMA/Hesa Fredrik.

Krisinformation.se testade allmänhetens tuttips!

Måndagen den 7 december var en spännande dag för oss på Krisinformation.se. Dels var det VMA-test klockan 15, som det alltid är den första helgfria måndagen i december. Dels skulle vi äntligen få testa vårt nya verktyg för crowdsourcing, eller allmänhetens tips som vi också kallar det, som består av ett frågeformulär och en karta.

Och fiffigt nog passade vi på att testa verktyget just genom att fråga: Hörde du VMA-signalen?
Tanken med det var att testa det i liten skala i ett lugnt läge, för att få ett hum om det skulle kunna fungera i stor skala i ett skarpt läge.

Hur gick det då?

Crowdsourcingtestet gick inte så bra. Sidan med formuläret och kartan blev överbelastade nästan omedelbart av alla som ville vara med och svara.

kartFAIL2
#fail

Men även om verktyget kraschade så fick vi ändå in över 5900 svar! Som visade att VMA-testet gick bra på det stora hela. Där vi har svar och där det samtidigt finns Hesa Fredrik-tutor är det övervägande positiva svar, det vill säga att människor hörde tutorna.

Vi har också kunnat se en del platser där det finns tutor, men där vi fått nästan bara negativa svar, det vill säga att ni inte hörde tutorna. Vi kontrollerade ett par av dem med berörd räddningstjänst och det visade sig stämma: just den dagen hade man av olika skäl inte lyckats genomföra VMA-testet och köra tutorna.

Så vi känner ändå att vi har visat för oss själva att vi kan ha nytta av crowdsourcing. Många vill hjälpa till och vi kan få information snabbt om läget i en viss frågeställning. Vi kommer att fortsätta att testa crowdsourcing i olika sammanhang, senast i mars igen, vid nästa VMA-test.

crowdtuttest5931
#win!

När testet havererade uppstod en flod av kommentarer och frågor på vår Facebooksida och i vår Twitterkanal. Både om VMA-signalen och om vårt test av ”allmänhetens tips”. Vi svarade så gott vi kunde, men här följer ett försök att förtydliga en del av de frågorna.

Först om crowdsourcingverktyget:

Vad var det som gick fel med crowdsourcingverktyget?
Vi hade inte i vår vildaste fantasi trott att så många skulle vilja vara med och testa! När vi har frågat på Facebook och Twitter vid tidigare VMA-tester har vi fått in mellan 500 och 1000 svar. Men nu var det tusentals som svarade på en gång. Periodvis var det över 10 000 anrop på kö! Vi hade helt enkelt inte byggt för en sådan anstormning, och det var därför det brakade ihop med en gång. Snopet, men nu har vi lärt oss det.
Själva verktyget heter ArcGIS och är ett geografiskt informationssystem för att behandla, presentera och sprida geografiska data. Tillverkaren är det amerikanska företaget Esri (Environmental Systems Research Institute).

Betyder det att Krisinformation.se inte klarar av en kris?
Några har uttryckt oro för att överbelastningen betyder att Krisinformation.se inte skulle klara många läsare samtidigt, till exempel i en kris. Det är dock inte alls samma sak. Förutom att Krisinformation.se och crowdsourcingformuläret är två helt olika webbar som ligger på olika servrar så finns det en annan grundläggande skillnad mellan dem. När det gäller crowdsourcing så är själva idén att interagera med besökarna var och en för sig. Sådana tjänster är alltid svåra att skydda för överbelastning. För webbplatsen Krisinformation.se är allt material i praktiken statiskt, förutom just i det ögonblick vi uppdaterar en sida eller lägger ut en nyhet. Därmed finns det helt andra möjligheter med cachning och CDN-tjänster (content delivery network) som vi kan använda för att göra webbplatsen tålig för hög last och attacker.

Sen om VMA:

Är det Krisinformation.se eller MSB som ansvarar för tutorna och testar dem?
Nej, nej, nej. VMA-systemet består av dels utomhustutorna, dels information i radio och tv. MSB informerar om hur VMA fungerar. Krisinformation.se har också information, och på de dagar då tutorna testas (eller om det skulle bli ett skarpt läge) återger Krisinformation.se den information som läses upp i radion.

Tutorna (eller sirenerna eller tyfonerna som de också kallas) är cirka 4 500 ljudsändare som är installerade i de flesta större tätorter i Sverige, och inom särskilda områden runt kärnkraftverken. Ett antal olika myndigheter kan begära att ett VMA ska gå ut via radio och tv, men de enda som kan begära att tutorna ska tuta VMA-signalen är räddningschef/räddningsledare för kommunal räddningstjänst.
Själva aktiveringskedjan ser ut så här:
• Den räddningstjänst som begär VMA vänder sig till sin regionala SOS-central.
• SOS-centralen skickar vidare informationen till Sveriges Radios sändningsledning.
• Sändningsledningen ser till att Sveriges radios alla kanaler sänder meddelandet och distribuerar meddelandet till medverkande TV-företag.

Men vem är det som sköter själva tutorna då?
Utrustningen i utomhusvarningssystemet ägs av staten medan kommunerna är användare och ansvarar för drift och underhåll. Ljudsändarna sitter vanligtvis monterade på hustak på offentliga byggnader. När tutorna ska testas får räddningstjänsterna en påminnelse några dagar innan av MSB, via en mail-lista. Vid skarpt läge är det räddningstjänsten som aktiverar tutorna.

Varför hörs inte tutorna på landet? Är folk som bor på landet mindre viktiga att skydda?
Tutorna täcker framförallt städerna och industriområden, och har dessutom begränsad räckvidd. Detta gör att det bara är cirka 50 % av Sveriges befolkning som bor inom hörbart avstånd till en siren när de befinner sig utomhus. Det beror absolut inte på att landsbygden är mindre skyddsvärd. Snarare beror det på att systemet ursprungligen byggdes för att larma om flyganfall, som man antog inte skulle drabba landsbygden.
De som bor utom hörhåll för tutorna får förlita sig på informationen i radio och tv, och via Krisinformation.se, på vår hemsida och i vår app.
Det finns också planer på att alla ska kunna få ett sms när ett VMA går ut i test och i skarpt läge. Än så länge är det dock alltid den som begär VMA som avgör om det ska skickas ut sms. OM det går ut ett sms så går det ut automatiskt till alla mobiler som är registrerade i det drabbade området. Läs mer om VMA-sms hos SOS Alarm.

Hur får de som har nedsatt hörsel VMA-larm?
De som inte kan höra tutan kan få larmet via tv eller Krisinformation.se. De kan även få information om pågående VMA via sms (se ovan).

Så! Hoppas ni har fått svar på era frågor nu! Vi vill återigen tacka alla som svarade på om ni hörde tutan eller inte, och alla som försökte använda kartan. Särskilt ni tålmodiga som försökte igen, och igen, och igen! Vi har till skrivande stund fått in 5894 svar, men vi vet som sagt att det var tiotusentals som ville svara.

 

 

Veckan som gick: Nepal, denguefeber och en rymdfarkost utom kontroll

 

Efter förra helgens kraftiga jordskalv i den tätbefolkade Katmandudalen i Nepal är det fortfarande oklart exakt hur många människor som har omkommit, skadats, blivit hemlösa eller saknas. Även i Indien och i Kina (Tibet) miste ett antal människor livet i skalven. Byggnader, vägar och kommunikationer har skadats. Det behövs tält, dricksvatten, mat och mediciner till de drabbade. Många människor uppges ha lämnat den hårt drabbade huvudstaden för att åka till platser som inte drabbats av händelserna. Samtidigt kommer rapporter om skador på andra håll i landet. På Krisinformation.ses händelsesida för katastrofen i Nepal hittar du svenska myndigheters information om händelserna och länkar till viktiga hjälporganisationer.

Anmäl avresa på flygplatsen
Sveriges ambassad uppmanar svenskar i Nepal att kontakta sina anhöriga och att anmäla sin avresa från Katmandus flygplats vid den nordiska informationsdesken. Det är viktigt för ambassadens personal att veta vilka som är kvar i landet.

Både frivilliga och experter försöker hjälpa till att kartlägga skadornas omfattning. Amerikanska rymdstyrelsen NASA och European Space Agency, ESA, har publicerat satellitbilder över det drabbade området i Nepal. Många frivilliga hjälps åt för att samla och sprida information om katastrofer som den i Nepal, läs om crowdsourcing i kris här.

MSB:s stöd till Nepal
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har skickat ett insatsteam bestående av bland annat byggnadsingenjörer för att bedöma rasrisk i hus, experter på att bygga IT- och telekommunikation, koordinatorer och ett separat plan med deras utrustning. Här kan du följa MSB:s Insatsblogg.

Dengueutbrott i Latinamerika
Folkhälsomyndigheten gick i veckan ut med en nyhet om att virussjukdomen denguefeber under 2015 har spridit sig i delar av Latinamerika. Ett utbrott pågår enligt Sveriges ambassad i Sao Paolo, Brasilien, där över 130 dödsfall har registrerats.

Obemannad och utom kontroll
Den obemannade ryska rymdfarkosten Progress M-27 har råkat ut för problem och är utom kontroll. Följ omloppsbanan här. Bränslet tros ta slut mellan den 5 och 7 maj då farkosten väntas nå jordens atmosfär och brinna upp. Läs mer om rymdskrot på Krisinformation.se.

Uppmärksamma vännerna
För två veckor sedan gick Sveriges ambassad i Sydafrika ut med en nyhet om oroligheterna som då hade spridit sig till Johannesburg. Flera av våra följare uppmärksammade (”pingade”) anhöriga på plats om ambassadens information via Krisinfos kommentarsfält på Facebook. Några fick snart lugnande besked från resenärerna i Sydafrika. ”Vi är i säkerhet, långt från oroligheterna.”

Människor hjälper varandra. Det känns tryggt.

Ha en trevlig helg!

 

 

 

 

 

När många delar information i kris

Map fr Micormappers dot com
Tweets om situationen efter jordskalven i Nepal. Bild: Micromappers.org.

Crowdsourcad information, alltså information insamlad av många, kan bidra till katastrofhjälp. För bara några år sedan var detta inte alls självklart, många var skeptiska och trodde att det måste betyda kaos att släppa in allmänheten i krishanteringen. Men efter jordbävningen på Haiti bevisades motsatsen, och sedan dess har inställningen från myndigheterna förändrats radikalt. UNOCHA, FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp, har samarbetat med crowdsourcingtjänster flera gånger, till exempel efter tyfonen Hagupit/Ruby, tyfonen Haiyan/Yolanda och nu i Nepal. Även FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, har tagit hjälp av crowdsourcad information för att förbättra situationen för syriska flyktingar.

När jordbävningen drabbade Nepal den 25 april aktiverades MicroMappers, ett samarbete mellan FN/OCHA och crowdsourcingtjänsten StandbyTaskforce, redan nästa dag. MicroMappers är ett verktyg som alla med en smartphone kan använda. Du väljer en ”clicker”, en klickfunktion, antingen för tweets eller för bilder. Du bläddrar igenom bilderna och/eller tweetsen och bedömer deras relevans på en skala, genom att klicka på en knapp. På så sätt hjälper du FN att snabbare få en bild av var hjälpen behövs, och vilken slags hjälp. Minst tre personer måste ha lämnat samstämmiga uppgifter för varje bild eller tweet, så du behöver inte känna att ansvaret är för stort.

Det finns fler sätt att hjälpa räddningsarbetarna i Nepal. Tomnod är ett verktyg som gör att du kan sitta vid din dator och gå igenom kartbilder och markera var du ser skador efter jordbävningen.
Om du har information om någon som saknas efter jordbävningen kan du rapportera in den via Googles Person Finder, ett ”öppna data”-projekt som skapades efter Haiti 2010 och har använts vid flera katastrofer, via Röda Korsets ”Safe & Well” eller via Facebooks Safety Check.

Krisinformation.se om jordbävningen i Nepal

Tidigare inlägg på Krisinfobloggen om crowdsourcing

/Anna, redaktionen

Hitta skyddsrum blev bästa krisapp på Hack for Sweden

krisprisdelningHackerlaget We work pro bono vann pris för bästa krisapp under Hack for Sweden. Foto: Ann-Katrin Hallin.

En app som visar hur regeringen hade sett ut utifrån valresultatet i ditt distrikt, en simulering av konsekvenserna vid ett giftutsläpp eller en kartfunktion över svenska naturhamnar. Det är tre exempel på vad man kan göra med öppen data från myndigheter.

Just de här tre exemplen skapades under helgen som gick, när Sveriges första myndighetshackathon Hack for Sweden, arrangerades i Stockholm. Ordet hackathon är en sammansättning av hacker och marathon. Det innebär ett tidsbestämt evenemang där deltagarna får programmera ihop vad de vill utifrån förutsättningarna för just det hackathonet.

I Hack for Sweden, som för övrigt var fullsatt, ställde tretton myndigheter upp med öppen data som de deltagande lagen fick använda helt efter eget huvud.

hittakyddsrum

Så här ser appen Hitta skyddsrum ut.

I kategorin krisapp kvalade fem lag in och mest populära data att använda var Viktigt meddelande till allmänheten och kartor över skyddsrum. Vann kategorin gjorde laget We work pro bono, som hade hackat ihop appen Hitta skyddsrum.

Laget bestod av Petronella Turesson, Axel Barvaeus, Alexander Wåland och Joakim Strandell, som alla arbetar med digital kommunikation på ett eller annat sätt till vardags. Hack for Sweden var dock lagets första gemensamma insats som lag.

– Vi hade inte förberett något innan hackathonet, men visste att vi ville göra en tydlig app att använda i en händelse, snarare än en med förebyggande information, berättar Petronella Turesson.

probono

We work pro bono jobbar hårt under helgen. Foto: Petronella Turesson.

Data för var skyddsrum finns hittade We work pro bono hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.

– Vi valde också att komplettera med akutmottagningar. Data för det tog vi från Eniros öppna api, berättar Petronella.

För att öka kännedomen om tjänsten lade laget till en delningsfunktion för Facebook, där användaren kan visa upp sina nya kunskaper om var närmsta skyddsrum finns.

Laget har flera idéer för hur appen skulle kunna utvecklas genom att addera mer data. De skulle till exempel lägga till närmsta hjärtstartare och ha mer fokus på crowdsourcing, att samla frivilliga som vill hjälpa till.

– Nästa utmaning för laget skulle kunna bli Open Stockholm, ett hackathon som arrangeras av Stockholms stad. Det är kul att göra något som inte bara är till nytta för en specifik kund, utan för hela samhället, säger Petronella Turesson.

Bilder allt viktigare i kriskommunikation

Du kommer cyklande på en landsväg mitt i natten. När du kommer fram till den gamla bron ser du att den har rasat, det måste vara smältvattnet som har underminerat den. Tänk om någon bil kör ner i forsen! Du tar upp mobilen och ringer 112, men sen tar du också en bild och lägger upp på Twitter och Facebook. Du taggar den med #trafikfara, #vägras, #SOS och #112 för att få snabb spridning. Ju fler och ju snabbare folk får veta att bron har rasat, desto bättre!

Idag är det inte ovanligt att människor tar bilder när det har hänt en olycka, även när det är skadade människor inblandade. Vissa tycker att det är tecken på bristande medkänsla, eller är oroliga att de som fotograferar ska vara i vägen för de som kan ge handgriplig hjälp.

Men det finns också fördelar med att fotografera vid olyckor. För den som ansvarar för triage (sortering av akut sjuka) på sjukhuset kan en bild säga mycket mer än en skriven eller inringd rapport om hur akutläkarna ska förbereda mottagandet av de skadade. Bilder kan också vara värdefulla som dokumentation vid eventuella olycksutredningar.

Vi på Krisinformation.se tänker mycket på bilder och taggar. Vi har ett konto på fotodelningsappen Instagram, men än så länge använder vi det bara för omvärldsbevakning (det vill säga vi letar efter krisrelaterade nyheter där, precis som vi gör på Twitter, Facebook och andra sociala medier).

Men finns det fler sätt att använda Instagram och andra ställen dit folk skickar sina bilder? Vi vet ju att stora delar av befolkningen bär omkring på kameror i sina mobiltelefoner. Vi noterar det enorma flödet av bilder vid bränder, jordbävningar och översvämningar. Vår grundinställning är att vi ska vara där medborgare väljer att kommunicera vid kriser. Och om allt fler väljer att dela foton i Instagram, vill vi vara där.

anna1#brand (okänd holländsk målare)

Vi tror också att fler och fler personer kommer att publicera och tagga bilder i sociala medier som ett sätt att sprida information vid händelser. Det är inte helt osannolikt att många – kanske framförallt yngre – också kommer att förvänta sig att vi krismyndigheter fångar upp och använder den informationen.

anna2#vulkanutbrott (Katsushika Hokusai)

Det är förstås inte oproblematiskt. Källkritiken är ett problem. Så länge det handlar om text är det lätt att upptäcka faktafel, men bilder kan vara svårare att avkoda. Det ligger i de sociala mediernas natur att vi förlorar mycket kontroll.

Om vi väljer att se det som en utveckling vi inte kan välja bort, bara göra det bästa av: hur blir vi bra på att ta emot information i bilder och taggar? Kan vi till och med få fler medborgare att bidra med bilder i crowdsourcingsyfte, för att göra bilden av en kris så komplett som möjligt? Ska vi?

Vi ser det som en mjukstart att använda Instagram för att söka på olika taggar i en händelse. Möjligen kommer vi att uppmuntra folk att använda taggen #krisinfo.se till bilder i en händelse som de tycker att vi ska se. Även om vi inte gör något särskilt med bilderna kan de bidra till vår uppfattning av läget i händelsen.

anna3#storm (Willem van Diest)

Men sen då? Ska vi publicera egna bilder? I vilket syfte?

Om du har förslag på hur vi ska tänka och arbeta med taggar och bilder, eller om du känner till några andra liknande institutioner som trevar sig fram på Instagram, Flickr, Pinterest, Twitpic eller Vine, skriv gärna en kommentar! Vi är tacksamma för all återkoppling.

(Alla bilder i den här bloggposten är publika eller har CC-licens, vilket betyder att man får använda dem i icke-kommersiellt syfte och på vissa villkor. Bilderna är hämtade från Wikipedia och Flickr.)

När medborgarna kriskommunicerar

Skärmklipp3

När Karlstad kommun drabbades av en vattenläcka förra året fick de drygt 200 kommentarer på sin Facebooksida. Att vakna med kranar utan vatten betyder en morgon utan dusch, kaffe och äggkokning. Den som saknar krisförråd får dessutom gå törstig. Att vara utan vatten är inte kul, inte ens om det bara gäller för en morgon.

Så var de här 200 kommenterarna skrivna i ilska? Handlade det om invånare som krävde tillbaka sitt vatten, besvikna över att kommunen inte snabbade på?

Tvärtom. Medborgarna var glada. De ville bidra till att lokalisera läckan. Karlstad kommun hade tagit tillfället i akt att arbeta med vad man brukar kalla för crowdsourcing. Än så länge finns inget svenskt ord, men i korthet går det ut på att allmänheten bidrar med information för att kartlägga eller lösa ett problem. För att få reda på vilka bostadsområden som saknade vatten frågade kommunen sina invånare på Facebook.

Visst finns det andra instanser än kommunikationsavdelningen som ska arbeta med frågor som den här. De som jobbar med vattenfrågor, till exempel. Att kommunicera direkt med de drabbade har flera goda syften. Dels kan man förekomma den fysiska utredningen och snabbare hitta problemet genom att ta in uppgifter i realtid. Dels ger det invånarna en öppen dörr rakt in i kommunen. De drabbade får tillfälle att ställa frågor om läget, berätta hur det är hos dem och snabbt uppdatera sig om hur arbetet fortskrider genom att läsa vad andra invånare skriver.

När jag fick den här historien berättad för mig var den paketerad som ett gott exempel på kommunikation i sociala medier. Och det är den. Men framför allt är den ett alldeles utmärkt och glädjande exempel på lyckad kommunikation.

Innan vi hinner blinka tror jag att just kommunikation i sociala medier är ett utdött begrepp. Istället återgår vi till att prata om vanlig kommunikation. Och i den är dialog med allmänheten bara en helt självklar del.

Visst blir man glad när man tänker på det?

/Jeanna, red.