Lågt grundvatten i sydöstra Sverige

28 Jun

Sprucken jord och lera efter långvarig torka. Foto:Trons/Scanpix

Grundvattennivåerna är ovanligt låga just nu på flera håll i sydöstra Sverige. På Öland och Gotland talas det om vattenbrist. Med anledning av detta gästas Krisinfobloggen i dag av Bo Thunholm som är hydrogeolog på Sveriges geologiska undersökning, SGU.

I de stora grundvattenmagasinen* på Öland, Gotland och Götalands östkust, som är viktiga för den kommunala vattenförsörjningen, är nivåerna extremt låga just nu och förväntas sjunka ytterligare. I stora delar av centrala Götaland väntar vattenbrist för många som har egen brunn. Continue reading

Jimmy ser till att tågen rullar trots oväder och andra störningar

5 Apr

Jimmy Wahlberg ny

Jimmy Wahlberg, regional operativ ledare. Foto: Melker Dahlstrand.

Trafikverkets operativa ledare ansvarar för väg- och järnvägstrafiken på vägar och spår. Till sin hjälp har han en trafikledare som övervakar och styr trafiken. Den ska rulla säkert trots stora störningar som snöfall eller andra problem utefter vägen eller spåret. Det gäller att hålla huvudet kallt och ibland är det tufft.

Det stora snöovädret 2012 är en av de mer dramatiska händelser som Jimmy Wahlberg, regional operativ ledare i Stockholm, har hanterat.

– Jag blev väckt av att telefonen ringde klockan fyra på morgonen, det var krisläge och jag måste genast åka in till trafikcentralen. Personen i telefonen sa att vad du än gör, ta inte tåget, berättar Jimmy Wahlberg.

När han kom in till jobbet var det kaos. Morgontrafiken skulle strax dra igång. Bilar och bussar stod stilla och tåg fastnade i snön. Hundratusentals resenärer drabbades och många blev strandsatta.

– Det var svettiga och tuffa dygn, men alla jobbade på hårt så att trafiken skulle återgå till det normala så fort som möjligt.

Det är inte bara snöoväder som en operativ ledare kan komma att hantera. Det kan uppstå många andra kriser efter spår och vägar. Skogsbränder som den i Västmanland, då tåg och bilar inte kunde ta sig fram, eller som för en tid sedan då det blev problem med vattenläckage i en tunnel i Norra länken i Stockholm.

– Ventilen som behövde stängas låg under vatten i ett utrymme där det fanns elutrustning. Vattenläckan bara fortsatte. På grund av risken med el vågade vi inte skicka in någon personal. Vi fick kontakta det lokala vattenbolaget för att få vattnet avstängt. Att mitt i natten komma på att det var vattenbolaget vi skulle ringa för att få stopp på vattnet var inte självklart, berättar Jimmy Wahlberg.

karta ny

Karta över trafikstörningar. Foto: Melker Dahlstrand.

Jimmy har det övergripande ansvaret och går in när det gäller stora beslut i hur trafik ska bedrivas. Exempelvis om det blir stopp i trafiken och tåg måste ledas om eller vända.

– Det gäller att hitta de bästa lösningarna som påverkar så få resenärer som möjligt, och samtidigt ge resenären tydlig information. Det kan vara svårt under rusningstrafik och vid stora resedagar som exempelvis julen.

Det vanligaste bekymret efter järnvägarna är enligt Trafikverket så kallade signalfel, vilket är ett samlingsnamn för flera olika tekniska problem som kan uppstå.

– Det kan ibland vara långt att åka till platsen där felet uppstått. Sen gäller det att hitta orsaken. Tekniken är mycket avancerad och det kan vara svårt att laga. Därför är det svårt ibland att lämna prognoser.

Järnvägstrafiken i Stockholm är hårt belastad. Under högtrafik en vardag går det så mycket som 47 tåg i timmen från Stockholms central söderut över Tegelbacken. Det finns inte plats att köra fler tåg. Det innebär att en liten störning kan få stora konsekvenser, säger Jimmy Wahlberg.

– Att det går så många tåg innebär stort slitage på järnvägen och mer tekniskt underhåll. Om något ska lagas måste personal befinna sig på spåret och arbeta säkert. Då kan det inte gå några tåg alls och många resenärer påverkas. En vanlig vardag färdas närmare 300 000 personer enbart med pendeltåg i regionen, så det behövs inte någon större störning för att det ska bli problematiskt och att många människor drabbas.

Läs mer om trafikledning hos Trafikverket

 

Lavinprognoser för svenska fjällen

24 Feb

Lavinprognoser from Fjällsäkerhetsrådet on Vimeo.

Nu är det sportlovstider! I dag handlar Krisinfobloggen därför om laviner och hur du kan ta välgrundade och vettiga beslut innan du ger dig ut på fjället. Gästskribent är Per-Olov Wikberg på Naturvårdsverket.

Laviner är ett naturfenomen som många människor fascineras av, men som också årligen kräver nära 200 människoliv i Europa. Även svenska skidåkare drabbas och under 2000-talet har omkring 30 svenska medborgare omkommit i laviner, de flesta utomlands. Laviner får stor uppmärksamhet i media men de flesta människor har aldrig sett eller själva drabbats av en lavin.

Lavinprognoser för svenska fjällen

Förbättrad information om laviner i Sverige har sedan lång tid efterfrågats av både experter, organisationer och fjällbesökare. I vinter har Naturvårdsverket på regeringens uppdrag påbörjat en etablering av lavinprognoser för svenska fjällen. Klockan 17 varje dag fram till 2 maj publiceras lavinprognoser för tre populära fjällområden: Abisko/Riksgränsen i Norrbottensfjällen, Hemavan i Västerbottensfjällen samt Åre/Bydalen i Jämtlandsfjällen.

Inför nästa vinter är det tänkt att lavinprognoserna ska omfatta fler områden. Ta del av de senaste lavinprognoserna på www.lavinprognoser.se.

Lavinprognoserna gäller för ett större område och berättar om hur lavinfaran kommer att utvecklas de närmaste dagarna. Förutom att ge en siffra på lavinfaran bedömer prognoserna även var i terrängen de farligaste platserna finns och vilken typ av laviner som är det stora problemet för tillfället. Prognoserna ger också råd om hur man kan färdas i lavinterräng utan att utsätta sig för onödiga risker.

Syftet är att hjälpa människor att ta välgrundade och vettiga beslut och undvika onödiga faror. Laviner beskrivs ofta som oberäkneliga och nyckfulla. Det är sant till viss del, eftersom det är svårt att säkert säga exakt var och när det kommer att gå laviner. Däremot kommer laviner nästan aldrig som en total överraskning för dem som följer snötäcket i sitt yrke. Det är oftast möjligt att peka ut var och när faran är som störst.

Så gör Naturvårdsverket lavinprognoser

För att göra lavinprognoserna används olika typer av information som samlas in och analyseras. Lokala lavinexperter runtom i fjällen gör observationsturer för att utvärdera lavinfaran och väderinformation samlas in från automatstationer, prognosmodeller och direkt från SMHI:s meteorologer. Iakttagelser av andra som arbetar yrkesmässigt i lavinterräng och av allmänheten är också värdefulla.

Prognoserna utfärdas från Naturvårdsverkets kontor i Östersund. Där analyserar lavinprognosskribenter den insamlade väder- och snöinformationen från fältet och skriver en daglig  lavinprognos. I prognosen bedöms och beskrivs lavinfaran enligt den 5-gradiga lavinskalan och ger en beskrivning av var på fjället lavinfaran är som störst, vilken typ av laviner som utgör det största problemet för tillfället samt att prognosen ger en rekommendation kring var man kan färdas utan att utsätta sig för stora risker.

Nästa dag utvärderas prognosen och snötäcket igen och bedömningen uppdateras vid behov. Att göra lavinprognoser innebär ett ständigt pågående arbete med analyser och inhämtning av observationer från fältet och är en viktig del i arbetet kring att förebygga lavinolyckor.

Läs mer:

Så skapas en lavinprognos

Hur man läser och förstår en lavinprognos

Hur du väljer att hantera din egen risk i relation till lavininformationen

Allmänt om lavinsäkerhet

Andra prognostjänster i Europa

Norge

Österrike

Schweiz

Frankrike

Kanada

 

Zika – hur rädda bör vi vara för detta uppmärksammade virus?

4 Feb

Få har kunnat undgå att höra talas om zika – det myggburna viruset som skapat krigsrubriker i medierna och som världshälsoorganisationen WHO:s experter på måndagen klassade som ett globalt hot mot folkhälsan. För att få perspektiv på zikaviruset och vad det innebär för oss i Sverige tog Krisinformation.se kontakt med statsepidemiolog Anders Tegnell vid Folkhälsomyndigheten. Han har övergripande ansvar för att leda och samordna smittskyddsarbetet på Folkhälsomyndigheten. Internationellt har statsepidemiologen ansvar för övervakningen av smittsamma sjukdomar.

Anders Tegnell. Foto: Lena Katarina Johansson, Folkhälsomyndigheten
Anders Tegnell. Foto: Lena Katarina Johansson, Folkhälsomyndigheten

Zikaviruset har varit känt sedan 1940-talet – varför får det så stor uppmärksamhet nu?

– Det uppmärksammas nu för att det har börjat spridas till människor som inte tidigare har kommit i kontakt med viruset och som därför saknar immunitet. Därför har spridningen snabbt blivit omfattande. I denna spridning har man upptäckt att viruset inte bara kan orsaka en lindrig febersjukdom med utslag utan också misstänks orsaka fosterskador

Hur kommer det sig att viruset fått så stor spridning i Central- och Sydamerika just nu?

– Myggor som kan sprida zika, och även andra liknande virus, har funnits där länge. När en sådan mygga kommer i kontakt med viruset genom att sticka en infekterad person, kan myggan sedan sprida viruset vidare. Hypotesen är att zikavirus började spridas i samband med fotbolls-VM i Brasilien 2004. Den andra förutsättningen är att alla i dessa områden är mottagliga för sjukdomen, eftersom den är ny. Därför blir många sjuka och då kan många myggor sprida sjukdomen vidare.

Om viruset är ofarligt för de allra flesta – varför är det då klassat som ett globalt hot mot folkhälsan av WHO?

– Det är egentligen inte själva viruset som omfattas av WHO:s bedömning av läget, utan de fosterskador som kopplas samman med zikavirusinfektion. Det är alltså bara för gravida kvinnor, eller snarare deras barn, som viruset betraktas som farligt i nuläget.

Myggor vanliga smittbärare

Det finns många andra allvarliga sjukdomar som förekommer på samma platser som zikaviruset och som sprids med myggor. Hur orolig bör man vara för zikaviruset, sett ur det sammanhanget?

– Man bör alltid ta reda på vilka sjukdomar som kan spridas i områden som man ska resa till, det gäller i synnerhet för gravida. Resemedicinska mottagningar och mödravården kan ge individbaserad information och råd. Personer som inte är gravida behöver inte vara oroliga för just zikavirus, de flesta som smittas får lindriga symtom eller inga symtom alls.

Om man har varit i Thailand, eller på andra turistmål där zikaviruset förekommer, över julledigheten och nu funderar på att skaffa barn – är det något man bör tänka på då med hänsyn till att zika?

– Skadorna, om de nu alls är kopplade till zika, uppkommer bara vid den akuta infektionen och blir man gravid efter att den läkt ut finns ingen risk kvar.

Vet man med säkerhet att det kan skada foster?

– Nej, men det finns mycket som talar för det, även om vi i dag inte kan säga någonting säkert, eller säga hur stor risken för fosterskada i så fall är.

Myggor i Sverige sprider inte zika

Kan myggarter i Sverige sprida zika?

– Nej, de myggor som sprider viruset i Sydamerika finns inte i Sverige. Virussjukdomar sprids normalt bara av vissa för viruset specifika myggarter.

SVA har gått ut med information om att de ska ta fram ett myggövervakningsverktyg på grund av att exotiska myggarter etablerar sig i Europa och sprider sig norrut. Dessa kan bära på sjukdomar vi tidigare varit befriade ifrån. Innebär det att zikaviruset kan komma till Sverige?

– Teoretiskt sett ja, om vi skulle få en etablering av rätt myggart i Sverige. Men klimatgränsen för denna mygga går i dag långt nere vid Medelhavet och snabba förändringar ser vi inte.

Kan viruset komma till Europa? 

– Möjligen till Malta där likande sjukdomar spridits som sprids till samma mygga.

Har du några råd när man reser till zikadrabbade länder, ur ett smittaperspektiv?

– Kvinnor som är eller vill bli gravida bör kontakta hälso- och sjukvården för individuell rådgivning först, och diskutera om resan är lämplig att genomföra. Långärmat och långbyxor skyddar mot myggbett, och myggmedel kan användas där huden är bar.

 

Här hittar du mer information om zika från Folkhälsomyndigheten

Ebba leder samverkanskonferens om flyktingsituationen

7 Okt

Varje vecka håller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, en nationell samverkanskonferens med olika myndigheter och organisationer. Ebba Hallsenius är handläggare vid MSB:s samordningsfunktion och är en av de som planerar och leder konferenserna. Idag kommer hon att leda en extra samverkanskonferens om flyktingsituationen i landet.

Vad är en samverkanskonferens?

Det är ett möte mellan olika aktörer som har ett ansvar i en pågående händelse. Samverkanskonferensen kan ha olika syften, men det vanliga är att alla ska få en gemensam uppfattning om läget i händelsen.

Varje vecka genomför MSB en nationell samverkanskonferens där ett 50-tal myndigheter, länsstyrelser och organisationer är inbjudna. Syftet är att ge möjlighet till att utbyta information på nationell nivå så att alla får en samlad nationell lägesbild. Vid särskilda händelser hålls separata samverkanskonferenser med aktörer som behöver dela information.Ebba Hallsenius

Hur genomför ni samverkanskonferensen?

– Vi använder telefonkonferenser. Deltagarna ringer in till MSB:s samordningsfunktion som agerar ordförande. Vi har en tydlig agenda och strukturerade former för mötet. Det är inte ett diskussionsforum, utan en möjlighet att utbyta information och ta upp organisationernas samverkansbehov. Den nationella konferensen som hålls varje vecka tar cirka en kvart, men vid särskilda händelser som nu kan den ta upp till en timme. Men inte längre.

Vad menar du med samverkansbehov?

– Vid dagens möte om flyktingsituationen så tar vi till exempel upp behoven av samordning kring boenden, och för mottagningen av nya flyktingar. Det är viktigt att alla får en samlad bild över läget så att de snabbare kan börja agera.

Vilka deltar vid samverkanskonferensen?

– Det beror på händelsen. Samordningsfunktionen gör en analys om vilka som har en roll i händelsen. Alla länsstyrelser och flera av de statliga myndigheterna är i regel med, som Trafikverket, SMHI, Socialstyrelsen och Polisen till exempel. Men även andra aktörer kan vara viktiga att ha med. Nu under flyktingsituationen är många frivilligorganisationer med vid samverkanskonferensen. Som mest har vi ett 80-tal organisationer som deltar!

Nadia håller huvudet kallt när larmet går

16 Jun

Copyright/Foto: Melker Dahlstrandmelker@dahlstrand.se+46-70-630 20 88

Nadia Jelili. Foto: Melker Dahlstrand.

Som brandman är du aldrig riktigt förberedd på vad som väntar när larmet går och det gäller att hålla huvudet kallt. Den svåraste händelsen brandmannen Nadia Jelili upplevt i sitt arbete var en trafikolycka där en man som precis trimmat sin bil hade krockat i 200 kilometer i timmen. I baksätet hittade de hans två små barn.

– Pappan omkom, men barnen klarade sig oskadda. Jag blev väldigt illa berörd, säger Nadia Jelili brandman på Södertörns brandförsvar i södra Stockholm.

– Det svåraste med att vara brandman är att prioritera när man kommer ut på en olycka eller brand. Då gäller det att hjälpa de som mest behöver det först. Det är också väldigt jobbigt när det är barn inblandade, då måste du vara väldigt lugn. Tankarna och känslorna kommer ofta efteråt.

Även om det stundtals är ett väldigt tufft arbete så är det ett väldigt varierande och utvecklande yrke.

–Du vet aldrig hur en dag kommer att se ut. Jag uppskattar också att man träffar många människor. Den starka gemenskapen på brandstationen är också väldigt viktig för att man ska trivas.

Vid ett larm har Nadia och hennes kollegor 90 sekunder på sig att lämna stationen. Det vanligaste larmet är trafikolyckor på E4:an och automatiska brandlarm, men även bränder, hjärtstopp och drunkningstillbud.

– När larmet går måste du släppa allt du håller på med. Ibland är vi i simbassängen och tränar. Då kan det bli riktigt stressigt att byta om och hinna iväg med brandbilen. Någon gång har det hänt att jag har behållit de blöta badkläderna på under larmstället.

Nadia Jelili jobbar också med att utbilda invandrare i förebyggande brandskydd. Hon besöker ofta SFI, Svenska för invandrare, och andra skolklasser för att berätta om hur man undviker bränder i sitt hem och att det är viktigt att ha brandsläckare och brandvarnare.

– Många saknar de grundläggande brandkunskaperna. Att jag har utländsk bakgrund och talar lite arabiska gör det nog lättare att nå fram hos invandrare. Det är väldigt roligt och intressant att träffa människor från många olika kulturer.

Läs mer om Räddningstjänstens uppdrag på Krisinformation.se

En solskenshistoria om elförsörjningen

18 Mar

 

I dag gästas Krisinfobloggen av Erik Ek, driftchef på Svenska kraftnät. Han berättar om hur solförmörkelsen på fredag kan påverka elförsörjningen.

På fredag den 20 mars inträffar ett ganska ovanligt naturfenomen. Under några timmar på förmiddagen täcker månen solen och skapar en solförmörkelse. Men vad många kanske inte tänker på är att mindre solsken innebär mindre elproduktion från solkraft. I Sverige är det inget stort problem – här är elproduktionen från solkraft ännu mycket liten – men i andra europeiska länder kommer solförmörkelsen att märkas på flera sätt.

Svenska kraftnät är den svenska myndighet som ansvarar för att Sverige aldrig stannar. Vi ser till att det alltid råder balans mellan hur mycket el som används och produceras. Elen, som produceras i framförallt vatten-, kärn- och vindkraftverk eller importeras från andra länder, måste produceras vid exakt samma tillfälle som den används i hemmen eller på industrier eller andra arbetsplatser.

På morgonen kliver många av oss upp ungefär samtidigt. Det betyder också att vi tänder lampor, kokar gröt, brygger kaffe eller rostar bröd samtidigt. Det innebär att produktion måste startas och import eller export måste ändras mycket för att följa förbrukningsförändringarna både i Sverige och i de länder som vi är sammankopplade med. Detsamma sker på motsvarande sätt på kvällen. Sedan minskas produktionen – och förbrukningen – igen på natten.

Erik_Ek_och_Kraftledning

Foto: Svenska kraftnät.

Solförmörkelsen på fredag den 20 mars inträffar med start strax efter klockan 8 på morgonen. Den sammanfaller med andra ord ganska väl med den tid då många européer använder lite mer el än vanligt. Det som gör just den här solförmörkelsen speciell är också omfattningen. Senast en sådan här solförmörkelse inträffade fanns inte de mängder med installerad sol-elsproduktion i framför allt södra Europa som idag.

Man väntar sig att drygt 30 000 MW – mer än hela Sveriges samlade elproduktion – försvinner nästan samtidigt i Europa som en direkt följd av solförmörkelsen. En stund senare kommer produktionen tillbaka, men under tiden den är borta måste annan – förutsägbar och icke väderberoende – produktion startas. Och strax därefter stoppas (produktionen måste som sagt alltid vara densamma som förbrukningen). En annan del av utmaningen är att det blåser mindre under en solförmörkelse. Därmed försvinner också produktionen från mycket vindkraft.

Ett av få storskaliga sätt att ”lagra” el är i de svenska vattenkraftverkens stora magasin. Där kan vattnet ligga och vänta på att användas och produktionen kan ökas eller minskas snabbt och oberoende av om solen skiner eller vinden blåser. De reserverna står vi nu extra beredda med om till exempel Tyskland – som har mycket sol-elsproduktion – skulle behöva hjälp. Samtidigt har de framför allt rustat själva och är beredda med annan, planerbar och icke väderberoende, produktion i beredskap.

Senast en sådan solförmörkelse inträffade – för 16 år sedan – fanns knappt någon sol-elsproduktion och därmed ingen motsvarande utmaning. Nu dröjer det bra många år tills motsvarande solförmörkelse inträffar igen.

Förberedelserna mellan de europeiska länderna har pågått i flera månader. Men det är också helt nödvändigt. När produktionen först försvinner och sedan snabbt kommer tillbaka blir det av hastigheten att koppla in motsvarande ett kärnkraftverk i minuten – en oerhörd utmaning för Europas kontrollrum för elnäten. Men genom att göra produktionsresurser och överföringskapacitet mellan länderna tillgängliga klarar man bättre utmaningen – tillsammans.

Erik Ek, driftchef, Svenska kraftnät

 

Tre lärdomar om kriskommunikation

24 Feb

peter-andreasson

Foto: Privat

I dag gästas Krisinfobloggen av Peter Andréasson, kommunikatör på Socialstyrelsen sedan 1998. Han betonar att åsikterna i artikeln är helt och hållet hans egna.

Jag har arbetat med kriser och kommunikation kring kriser och allvarliga händelser i nästan hela mitt yrkesliv. Först tio år som journalist, sedan drygt 15 år som statligt anställd med kriskommunikation som ett av mina ansvarsområden.

Jag har bevakat, upplevt och efter bästa förmåga försökt hantera många allvarliga händelser. Som reporter och nyhetschef har jag följt ruggiga olyckor och katastrofer. Som statlig tjänsteman har jag varit med om tsunamin, fågelinfluensan och pandemin. Den senaste tiden har mina arbetsdagar varit fyllda av ebolautbrottet i Västafrika.

Under alla dessa år har jag förstås lärt mig en del. Först:

Tid är en bristvara

Vi kan påverka mycket, men vi kan inte påverka tiden. Den går, vare sig vi vill det eller ej. Tick-tack, tick-tack. Tiden är inte förhandlingsbar. Den låter sig inte skjutas upp eller senareläggas.

Som nyhetsreporter är det en ryggmärgsreaktion att ta reda på så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt och sedan direkt berätta det för läsarna, lyssnarna eller tittarna. De senaste årens explosiva utveckling har satt ytterligare fokus på just detta: Allt genast.

Kravet på näst intill omedelbar nyhetsförmedling kommer från olika håll: Vi nyhetskonsumenter förväntar oss direkta svar på frågan om vad som hänt när vi går in på någon av landets nyhetssajter; redaktionsledningar har ambitionen att vara först med nyheter för att styra in mer trafik till webbplatsen.

Den enskilde reportern drivs av sina egna ambitioner om att vara den som avslöjar en nyhet eller tillför nya fakta i en pågående händelse.

I medielogiska sammanhang sammanfattas mycket av denna tidsjakt i begreppet exklusivitetskriteriet; att vara ensam och först är en viktig drivkraft och kan förklara mycket av vad som publiceras, hur det presenteras och framställs.

Det här handlar dock inte bara om journalistik och medielogik. Numera finns det en mängd andra nyhetskällor att ösa ur. Aktörer i sociala medier är snabbt ute när något händer. Det kan röra sig om några få minuter innan vi har den första filmsekvensen ute på nätet.

En stund senare har filmen delats exponentiellt och kommentarer, inlägg och texter exploderar i antal.

Allt detta fokus på tid kan ställas mot ett annat perspektiv: Att det ska vara rätt. Jag hade en gång en chef inom statsförvaltningen som sjöng långsamhetens lov; den goda trögheten som förhindrar att vi på myndigheterna rusar åstad och hoppar på tillfälliga trender och har oss. Bättre långsamt och rätt än fort och fel.

Jag sympatiserar med tankegången och just den chefen råkar vara en av de bästa jag någonsin haft. Det finns en inbyggd konflikt mellan kravet på snabbt agerande och eftertänksamt faktakontrollerande. Men ibland är faktiskt snabbheten viktigare än eftertänksamheten. Och vi kan vara snabba utan att för den skull ha fel.

Är vi för passiva eller för långsamma blir konsekvensen att rykten sprids, osanningar blir ”sanningar” och myter skapas. I värsta fall verifieras allt det här genom att etablerade medier i en andra våg okritiskt återger vad som sägs på sociala medier.

Vi som jobbar med kriskommunikation är förstås medvetna om det här. Det ingår i vår kompetens att känna till förutsättningarna för kommunikation i en akut situation. Det är vår uppgift att i möjligaste mån se till att våra organisationer agerar omedelbart och kraftfullt samt bemöter rykten och osanningar när sådana florerar.

Därmed över till min andra lärdom:

Alla behöver kunna kommunicera

För tio år sedan skrev jag en bok om massmedierelationer. Då var jag ganska optimistisk till myndigheters och organisationers beredskap för att möta ett stort kommunikationsbehov vid allvarliga händelser. Jag tyckte mig se en positiv trend: Att medvetenheten och kunskapen ökade om kommunikationens betydelse och att informationsberedskapen överlag blev allt bättre.

Under senare år har jag sett allt fler tecken på att denna trend har mattats av. Vi är inte framme än. I själva verket är det rätt långt kvar.

En del av förklaringen ligger hos oss kommunikatörer själva. Jag tycker att vi inte är tillräckligt tuffa, att vi inte vågar eller orkar driva på frågor som rör kriskommunikation i våra organisationer. Frågan om varför det är så är intressant, jag har en del teorier, men det får jag återkomma till i något annat sammanhang.

Min poäng är att det inte räcker med att anställa en eller annan kommunikatör och sätta ihop en kriskommunikationsplan. Det är långt ifrån alltid en bra idé att rekrytera en person som ”kan ta media”, en presstalesperson. Eller att kalla in professionella mediekonsulter när det blåser hårt.

Det måste till mera: I grunden handlar det om att hela organisationen, inte minst ledningen, förstår och accepterar att kommunikation i allt högre utsträckning spelar en avgörande roll och att kommunikationen involverar alla medarbetare – i vardagen såväl som i krisen.

Kommunikation i vid bemärkelse har en enorm betydelse i dagens samhälle. Alldeles för stor för att den ”bara” ska vara en sak för oss kommunikatörer. I vår underbara nya värld är alla kommunikatörer. Ni må gilla det eller ej, men det är ett faktum.

Vad betyder det här i praktiken, då? Jo, till exempel att se kriskommunikation som en kärnuppgift vid sidan av andra kärnuppgifter inom krisbranschen (som att rädda liv, släcka bränder, organisera insatser).

Det handlar även om att kommunikationsfrågorna får plats i vardagen och i ”fredstid”, att kommunikationen självklart ska finns med när vi övar krishantering, att det finns en plan som säkerställer en hållbarhet och långsiktighet i kommunikationsarbetet.

Vilket leder till min tredje lärdom:

Kommunikation måste få kosta

Ibland pratar vi som arbetar med välfärdsfrågor om preventionens förbannelse. Förebyggande eller tidiga insatser kostar ofta mycket pengar och ger egentligen inga andra effekter än olika sorters frånvaro: Färre sjukdomsfall, färre missbrukare, minskad brottslighet.

Prevention kan ses som en investering vars vinst först faller ut senare och som kan vara svår att härleda till specifika aktiva insatser. Preventionens resultat låter sig inte alltid mätas i konkreta termer, som kronor och ören eller minskad dödlighet i absoluta tal.

Prevention är med andra ord en jobbig fråga att hantera i en värld som präglas av kortsiktighet och marknadsorienterade budgetlösningar i den offentliga sektorn. Det kan rent politiskt vara näst intill omöjligt att motivera en utgift vars effekt är svår att uppskatta och som inte kan redovisas med ett mätbart resultat.

Kriskommunikation har sin egen förbannelse som i mycket påminner om preventionens. För att kommunikation ska fungera vid en allvarlig händelse, krävs att den fungerar i vardagen. Det håller inte att bygga upp en kommunikationsverksamhet i det akuta läget. Då ska vi jobba med annat; med att kommunicera snabbt, rätt och kompetent. I det läget måste organisationen vara riggad, övad och redo.

Alltså måste de organisationer som inser kriskommunikationens betydelse och som har ambitionen att klara en allvarlig händelse så bra som möjligt, bygga upp en kommunikationsverksamhet som är hållbar och resursanpassad. Och eftersom alla är kommunikatörer i en modern organisation, måste alla kontinuerligt tränas och utvecklas.

Några verkar närmast vara födda som kommunikatörer, men de flesta av oss behöver kämpa lite och lära av folk som kan det här. Fortbildning inom kommunikation är en utmärkt och nödvändig framtidsinvestering för en organisation.

Kriskommunikationens syster heter riskkommunikation. Om kriskommunikation handlar om att agera i ett akut läge, är riskkommunikationens fokus mer på prevention; att skapa strukturer och kanaler för att kommunicera om sådant som kan innebära en risk eller en osäkerhet.

En smart strategi för riskkommunikation leder till bättre förutsättningar för att fixa kommunikationen i en kris. Bra och balanserad riskkommunikation bygger förtroende och just förtroende och trovärdighet har ofta en avgörande betydelse i samband med hanterandet av en allvarlig händelse.

Kommunikation är således – bland mycket annat – prevention och måste helt enkelt få kosta pengar. Det är en helt logisk konsekvens om vi betraktar kommunikation som en av en modern organisations kärnverksamheter.

Att dra ner på kostnader och satsningar för kommunikation är lika dumt som att dra ner på kostnaderna för ”normal” prevention i besparingssyfte: I det långa loppet blir sluträkningen betydligt högre.

Snabb, relevant, faktabaserad och väl utförd kriskommunikation i rätt kanaler kan vara skillnaden mellan en god och en katastrofal hantering av en katastrof.

Många har redan förstått det.  Men långt ifrån alla.

Peter Andréasson
kommunikatör på Socialstyrelsen

MSB avslutar sin stora ebolainsats i Västafrika

12 Feb

kalas

Stort kalas för en 13-årig flicka som överlevt ebola.

Ebolaepidemin i Västafrika är på väg att klinga av och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap avslutar därför nu sin insats i regionen. Martin Sjöholm, chef för MSB:s insats på plats, befinner sig i Liberias huvudstad Monrovia. Här berättar han om tiden i Västafrika.

– Antalet fall av ebola har minskat drastiskt de senaste veckorna till väldigt låga nivåer. Behoven av ebolacenter är inte lika stort längre. Nu avvecklar vi insatsen, sluter cirkeln och lämnar området med flaggan i topp.

Kommer MSB lämna Västafrika helt och hållet?

– Vi kommer att finnas kvar ett tag och kommer eventuellt att delta i ett mindre ebolaprojekt i Greenville där MSB stödjer flera mindre hälsocentraler. MSB ska hjälpa dessa att ta emot patienter som man misstänker har ebola på ett säkert sätt. Vi ska även se till att vatten och sanitet fungerar, eftersom det är väldigt viktigt vid vård av ebolasjuka.

martin

Martin Sjöholm ansvarar för MSB:s insats i Monrovia. Stövlarna på bilden är en del av den skyddsutrustning som personalen har använt.

Innebär detta att utbrottet är över?

– Inte helt över, men det går verkligen åt rätt håll. I Liberia var det bara fem nya fall förra veckan och nu har man en större möjlighet att följa smittspridningsvägarna. Vi håller tummarna för att utbrottet snart är över.

Hur ser du på insatsen?

– Det har känts väldigt bra att kunna hjälpa till. Jag är stolt över den svenska insatsen. Det har varit en intressant men arbetsam resa med många svängningar där flexibilitet har varit ledordet. På det stora hela har det fungerat bra. Ingen i personalen på hälsocentrat har blivit smittade av ebola vilket tyder på att vi har arbetat bra med säkerheten.

Vilken nytta har Sverige och MSB gjort när det gäller utbrottet?

– Den svenska insatsen har bland annat bidragit till att stoppa spridningen av epidemin. 55 procent av de smittade på vår anläggning överlevde, vilket är högt i sammanhanget. Vi har även tagit hand om hanteringen av vatten, sopor, lager, och mycket annat i centrat.

talt

Delar av MSB:s camp i Monrovia.

Vad händer med all utrustning som satts upp?

– Nu ska tält och annan utrustning tas ner, packas, saneras och sedan magasineras i Liberia för att kunna sättas upp igen om det skulle uppstå ett nytt ebolautbrott.

Vilket är ditt starkaste minne från insatsen?

– En av de starkaste upplevelserna är av en 13-årig tjej som var väldigt sjuk i ebola. Vi trodde att hon var döende. En av våra sköterskor sa till henne att ”nu får du krya på dig så syns vi utanför”. Det visade sig att hon klarade sig. Det var fantastiskt. Vi firade med ett stort kalas med glass och ballonger.

 

Radioamatörer hjälper samhället vid kris

10 Feb

tore-radioamator

FOTO: Erik Nyberg

I dag gästas Krisinfobloggen av Tore Andersson som är ordförande i SSA, Sveriges sändareamatörer. Tore är radioamatör och i bloggen berättar han om hur han och hans kolleger kan vara en viktig resurs vid kriser och allvarliga samhällsstörningar.

I Sverige finns det drygt 12 000 licensierade sändaramatörer. Hemma hos dem finns ofta en hel del mobila och bärbara utrustningar, alltså radiostationer som kan användas för talkommunikation eller olika former av digital dataöverföring. De här radiostationerna kan användas som alternativ om samhällets vanliga kommunikationssystem av ett eller annat skäl slutar fungera, till exempel vid en större storm som påverkar el- och telenäten.

Några radioklubbar, föreningar för sändaramatörer, har även tillgång till radiolänkutrustning som kan användas för höghastighetsöverföring av datakommunikation liknande internet. Den kan användas för text och bildöverföring.

När el- och telenätet gick ner under stormarna Gudrun och Per hjälpte många svenska sändaramatörer till. De kunde bland annat komplettera kommunens hemtjänst med kommunikationsresurser. Genom att det oftast finns flera sändaramatörer på en ort kan de bidra till att upprätthålla kommunikation under en längre tid. Just uthållighet är mycket viktigt vid en samhällsstörning.

Den 11 september 2001 slogs stora delar av mobil- och telenäten i New York ut på grund av tekniska skador eller överbelastning. Då upprättade sändaramatörer alternativ radiokommunikation på uppdrag av myndigheterna i New York.

På många av öarna i Karibien finns krisradionät där sändaramatörer ingår. Amatörerna aktiveras vid risk för stormar och andra större störningar i de allmänna kommunikationsnäten. Även i Asien har radioamatörer använts som extra kommunikationsresurs i samband med räddningsarbete vid större naturkatastrofer.

I Sverige deltar en stor andel av de aktiva radioamatörerna i utbildningar som FRO, Frivilliga Radio Organisationen, eller lokala radioklubbar arrangerar. De lokala klubbarna samarbetar ofta med kommunernas FRG, Frivillig resursgrupp. Amatörerna tränas i att upprätta radionät och att samverka med personal från kommuner och andra myndigheter.

Är du själv intresserad av att bli radioamatör? Sök gärna kontakt med lokala radioklubben! Eller SSA, Sveriges Sändareamatörer och FRO.

/Tore Andersson ordförande SSA.