Unika möjligheter till laborationer

Så här mot slutet av vårterminen har jag ännu en gång avslutat läsårets omgång med laborationer för våra brandingenjörsstudenter, nu senast i en kurs som heter Branddynamik.

Lite förenklat kan man säga att kursen handlar om brand i rum, det vill säga något som är tämligen grundläggande oavsett som man arbetar med dimensionering av brandskydd, tillsynsverksamhet, operativ räddningstjänst eller forskning.

Från att visa de grundläggande mekanismerna kring brandspridning, strålning, rökfyllnad, med mera i vårt eget laboratorium, har vi även gjort mätningar i en större brandövningsanläggning. Detta ger oss möjlighet att påvisa hur teori och praktik förhåller sig till varandra, från liten till stor skala.

Utan att skämmas det minsta, påstår jag att detta är en helt unik utbildning med helt unika möjligheter. Dels är det inte vanligt att man i en universitetsmiljö kan bedriva pedagogisk laborativ verksamhet med brand i den omfattning som vi gör. Totalt genomför vi cirka 12 laborationer i 4 olika kurser. Dels är det ännu mer ovanligt att man även kan göra det i större skala. Dessutom med viss regelbundenhet.

Vi försöker hela tiden utveckla och förbättra, men laborationen i en större brandövningsanläggning har vi genomfört under de senaste 17 åren eller så med endast mindre justeringar. Nåja, i tidernas begynnelse använde vi endast två temperaturmätpunkter som noterades manuellt. Nu har vi 17, som loggas i dator.

Något förenklat eldar vi 20 liter heptan i ett kar, 800 millimeter i diameter, inne i en trerumslägenhet med ett påkopplat trapphus. De uppmätta värdena jämförs sedan med såväl datorsimuleringar som handberäkningar. Alla brandingenjörer som utexaminerats från LTH under den här perioden har således varit med om detta och jag tror att ni alla bär med er ett litet minne, förhoppningsvis ett positivt sådant. Man kan möjligtvis ha synpunkter på vädret: Skåne i februari kan erbjuda såväl åska, hagel och drivis som strålande solsken.

De kurser vi erbjuder studenterna, och då även de laborativa inslag som ingår, bygger i stor utsträckning på den forskning som bedrivs och som har bedrivits. Tyvärr kan detta få till följd att vissa utbildningsmoment faller bort med tiden, eftersom vi inte alltid bedriver forskning inom alla brandteknikens områden samtidigt.

Men vi sneglar givetvis även på vilka behov som finns i samhället och vi tar ofta intryck av omvärlden, eftersom vi vill att studenterna i sin framtida yrkesutövning ska förbättra samhällets skydd mot brand. Och även om förändring kan ta tid, tar vi gärna mot förslag, idéer och synpunkter.

Som ansvarig för brandlaboratoriet har jag en ambition att göra någon förändring, förbättring eller införa något nytt moment i laborationerna varje år. Det är inte helt lätt, i synnerhet med tanke på att det ska ligga i linje med övrig undervisning, det ska ge mervärde och det ska vara ytterligare ett tillfälle att lära för studenterna. Men det innebär också att kreativiteten ställs på sin spets, när forskningens resultat ska brytas ner till utbildningsmoment.

Det svetsas, löds, skruvas och kopplas. Ena dagen svetsar jag ett stativ till termoelement, nästa dag programmerar jag en Arduino eller lagar en tryckmätare och den tredje dagen letar jag vetenskapliga artiklar. Samma sak i forskningen: det finns sällan färdig apparatur att köpa, utan vi måste bygga försöksuppställningar själva och helst hitta stöd för uppställningen i tidigare forskning. Ibland blir det bra, ibland blir det mindre bra, men det blir sällan dåligt.

Självklart kostar allt pengar, så även den laborativa verksamheten. Många gånger ifrågasätts den här typen av pedagogisk verksamhet, just för att den kan vara kostsam, med argument såsom att det inte tillför utbildningen något. Förmodligen av människor med bristande pedagogisk kunskap. Eller som vet kostnader för allting men värdet av inget. Är det någonting som har ett värde, inte minst vid en akademisk utbildning, så är det väl mötet mellan teori och praktik?

Där den mer teoretiskt lagda studenten kan se dom praktiska sammanhangen och där den mer praktiskt lagda studenten kan se teorins tillämplighet i praktiken. Och i en tid då studenternas bakgrund eventuellt har mindre inslag av att bygga modellflygplan, skruva med mopeder, konstruera kanoner eller blanda salpeter och socker till rökbomber (men i mitt fall är det preskriberat…), är den laborativa verksamheten ännu viktigare. Det som förr var hyss och kreativt lärande, blir idag polisanmält.

Att arbeta med studenterna i labbet? Det är sällan man har så roligt under en arbetsdag! Dom är kreativa, nyfikna och läraktiga. Så när det tar 30 minuter att mäta upp geometrin av ett mindre rum eller sätta en handfull tejpmarkeringar på en stolpe, är det bara att bita ihop. Men det finns tillfällen då jag övervägt att införa en 1-poängskurs i tumstockshantering…

STEFAN SVENSSON

6 svar på ”Unika möjligheter till laborationer

  1. Lärande är så mycket så och pedagogik. Att skapa en röd tråd att gå från klarhet till klarhet. Att som utbildare utnyttja alla pedagogiska trollkonster man kan för att nå målet. I bland så kan tyvärr pedagogen kanske bara ett och annat korttrick. Så mer av dina tankar stefan vad gäller lärande och utbildning.

  2. Praktiskt kunnande tar tid att erövra. Praktiskt kunnande kan man inte läsa och lyssna sig till för hur vet man hur man gör. (Försök lära dig dansa med hjälp av en bok, utan musik och utan att pröva/öva och utan en lärares feedback) Praktiskt kunnande behöver upplevas med alla sinnen och prövas/övas/praktiseras. Detta är ett exempel på när en upplevelsebaserad lärsituation skapas där just praktiskt övande i kombination analytiskt tänkande kan övas. Fin-fint. Dessutom kan man som lärare mycket tydligt läsa av den enskilde studentens läroprocess dvs se att den studerande faktiskt lär sig något/ utvecklar sin förmåga och sin kreativitet att tänka utanför boxen.

    • Hej,
      Men man får inte heller glömma bort att det inte finns något så praktiskt som en god teori.

      Även i handgripliga eller mer hantverksbetonade yrken finns det ofta en teoretiskt grund att stå på (även i dans och musik, jag har fuskat på det området också…). Och det är i mötet mellan teori och praktik som det händer spännande saker, inte minst i lärsituationer.

      Vänligen
      Stefan

  3. Tackar som frågar!
    Det finns mycket att säga om lärande och det finns en hel del forskning. Men för att göra en kort (nåja) reflektion utifrån min utbildningsvardag, skulle jag kunna säga så här:

    Olika människor har olika sätt att lära. Vissa har en högre grad av abstraktionsförmåga, medan andra har en mer praktisk ådra. Om man i undervisningen har möjligheter att påvisa olika typer av fenomen genom experiment eller praktiska demonstrationer, ges alla studenter bättre förutsättningar för lärande. För den mer teoretiskt lagda studenten kan detta till exempel innebära att man genom laborationer och demonstrationer sätter teorin i ett sammanhang, vilket gör att studenten bättre förstår teorins funktion och betydelse i praktiken. För den mer praktiskt lagda studenten kan det till exempel innebära att man genom laborationer och demonstrationer på ett bättre sätt kan förklara och visa hur teorin är uppbyggd samt dess funktion och betydelse för fortsatt utveckling.

    En viktig del i många utbildningar, är att öka förmågan till kritiskt tänkande. Lite grovt kan man säga att detta handlar om att självständigt kunna analysera, reflektera, dra slutsatser, värdera, ifrågasätta och vara kreativ. För att öka studenternas förmåga till kritiskt tänkande, och att samtidigt nå så många studenter (med olika inlärningsstilar) som möjligt, måste man använda flera olika undervisningsmetoder eller pedagogiska grepp: föreläsningar, seminarier, övningar, projektarbete och, inte minst, experiment. Utöver det kritiska tänkandet har experimenten stor betydelse för studenternas utveckling av en mängd egenskaper som är nyttiga i en framtida yrkesgärning: planering av projekt, muntlig framställning, rapportskrivning, mm.

    Jag skulle nog kunna fortsätta en bra stund till…

    Vänligen
    Stefan

  4. Skulle ju just in och fortsätta kommentera din förra bloggpost där vi diskuterade lite om vikten av bra instruktörer, och så dyker denna posten upp som berör precis det jag tänkte jämföra med.

    För en sak som både de flesta räddningstjänster och de flesta universitet och högskolor har gemensamt är undervisningsplikten, låt vara att det inte alltid kallas just så.

    Inom räddningstjänsten yttrar det sig i form av att alla heltidsbrandmän även förväntas kunna vara instruktörer vid övningar för sina kollegor eller andra. Inte för att de har utbildning för det, det ska bara göras.

    I universitets och högskolevärlden så förväntas istället alla, från doktorander och uppåt bidra i sin instutitions undervisning. Det ska också bara göras. De flesta som läst på högskola kan nog räkna upp några föreläsare som uppenbarligen hellre hade ägnat sig åt sin forskning än att föreläsa och en och annan övningsledande doktorand som helt uppenbart inte hade värst goda förutsättningar för att leda de övningar de ledde.

    Sedan finns det ju som väl är de som faktiskt gillar att instruera, föreläsa eller övningsleda eller vad nu undervisningsformen är. De som av intresse eller fallenhet ser till att göra något bra av utbildningen. Fortsätt med det, för ni får inte den uppskattning ni förtjänar i någondera verksamhet.

    Nu har jag aldrig satt min fot i Lund, men det verkar definitivt som om den utbildning som beskrivs här hör till de goda exemplen.

    • Den stora skillnaden mellan ett lärosäte, oavsett om det är grundskola eller ett universitet, och andra organisationer (som, precis som Du är inne på, ofta förväntas bedriva någon form av utbildning) är bland annat att på lärosätena ställs det krav på pedagogisk förmåga.

      Tyvärr är det också som Du skriver att det finns en hel del doktorander och forskare som inte är intresserade av utbildningen. Men sedan något år tillbaka har åtminstone vi krav på (och uppmuntras till) att gå diverse utbildningar i pedagogik. Personligen finner jag det väldigt roligt och stimulerande.

      Jag utesluter inte att räddningstjänster kan utbilda, men jag är tyvärr tveksam till den pedagogiska förmågan (just för att man ofta saknar pedagogisk utbildning). Man kommer långt med stort kunnande och brinnande intresse, men man når inte alltid hela vägen fram. Som sakkunnig (inklusive brandsoldater) förväntas man kunna utbilda, men riktigt så enkelt är det inte.

      Fördelen med att ha laborativ verksamhet är ju att den fungerar både för forskningen (kunskapandet) och för undervisningen (vilket också är kunskapande). Dessutom är vi ett av dom få universiteten/högskolorna som har kvar den här typen av mer praktiskt orienterade laboratorierna primärt för undervisningen. Men vi får kämpa för att behålla det…

      Vänligen
      Stefan

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.