Hej alla vägtrafikanter!

Det kan komma som en överraskning, men jag kan upplysa er om att en väldigt stor andel av er är kompletta idioter! Flera av er borde inte ens ha körkort eller tillåtas vistas ute på vägarna.

Låt mig ge några enkla exempel som många av oss som framför utryckningsfordon har egna erfarenheter av:

  • Innan man kör om, även på fyrfilig väg, är det lämpligt att titta i backspegeln. Det kan ju komma utryckningsfordon i hög hastighet, och det kan faktiskt (tro det eller ej) röra sig om att människoliv står på spel! Ser man då utryckningsfordon i backspegeln som påkallar så kallad fri väg (minst blåljus men ofta kombinerat med siren) ska man givetvis inte påbörja omkörning.
  • Om det kommer utryckningsfordon som påkallar så kallad fri väg (minst blåljus men ofta kombinerat med siren) ska man sakta in och hålla till sidan. Inte försöka köra ikapp. Det kan faktiskt (tro det eller ej) röra sig om att människoliv står på spel! Som förare av utryckningsfordon har man ganska mycket annat att tänka på än alla idioter som kör på vägarna.
  • Om det då, som en direkt följd av att utryckningsfordon påkallar fri väg (minst blåljus men ofta kombinerat med siren), uppstår en lucka i trafiken, ska man inte hänga på i luckan. Det kan ju komma ytterligare utryckningsfordon. Det kan faktiskt (tro det eller ej) röra sig om att människoliv står på spel! Har ett utryckningsfordon passerat, fortsätt då att hålla till sidan ytterligare en stund och ha extra koll i backspeglarna. Utgå från att det kommer fler utryckningsfordon.
  • Om vägbanan är avspärrad som en följd av till exempel en trafikolycka, är vägbanan avspärrad. Detta betyder att man inte får passera, inte ens i låg hastighet. Och är vägbanan endast delvis avspärrad så att man faktiskt kan passera, ska man först överväga om det överhuvudtaget är lämpligt. Om det då, mot all förmodan, råkar vara lämpligt, ska man hålla låg hastighet. Med låg hastighet menas att det ska gå mycket långsamt, långsammare än promenadtakt. Det kan faktiskt (tro det eller ej) röra sig om att människoliv står på spel!
  • Om vägbanan är avspärrad som en följd av till exempel en trafikolycka, är den inte avspärrad för att vi tycker det är kul eller för att reta upp någon. Vi till och med beklagar om vi ställer till med besvär i trafiken. Vi gör det för att skydda oss själva men också för att skydda de som drabbats av en olycka. Vi vill ju inte ha ytterligare olyckor. Och ytterligare olyckor händer väldigt lätt, eftersom du inte är en så bra förare som Du själv tror.
  • Och om det då uppstår köer till följd av till exempel trafikolyckor, så är det bara att snällt vänta till trafiken släpps på igen. Det kan faktiskt (tro det eller ej) röra sig om att människoliv står på spel! Tänk också på att köerna har uppstått på grund av att sådana som du har orsakat en olycka. Inte för att vi tycker det är kul att spärra av vägarna.
  • Om ni trots allt passerar en olycka, är det inte okej att filma eller fotografera. Dels kan sådant beteende orsaka ytterligare olyckor (nej, du är inte en så bra förare som du själv tror, inte ens i närheten). Dels är det inte så trevligt för dom som är drabbade av olycka att se sig själv eller sina anhöriga i sociala medier. Det kan faktiskt (tro det eller ej) röra sig om att människoliv står på spel! Följaktligen kan det vara mycket blod eller andra kroppsvätskor, kroppsdelar, förvridna eller lemlästade kroppar. Men det är inte som på TV. Detta är verkligheten och verkligheten är inte alltid vacker.
  • Slutligen, vad är det för fel med att följa gällande trafikbestämmelser såsom hastighetsbestämmelser, högerregel eller att i övrigt visa hänsyn i trafiken? Tänk så många olyckor som hade kunnat undvikas och tänk så mycket smidigare det hade varit.

Återigen, trafiken är full av kompletta idioter. Utgå från att du är en av dessa och gör gärna vad du kan för att motbevisa mig.

Tack!

STEFAN SVENSSON

Fler kvinnor som chefer skulle ge avtryck

Så länge antalet räddningschefer som heter Anders är fler än antalet kvinnor som är räddningschefer, har vi en bit kvar att jobba med när det gäller maktfördelningen inom räddningstjänsten.

Får vi fler kvinnor på de positionerna kommer det garanterat att ge avtryck i branschen och resultatet i samhället.

I Rsyds En brandstation för alla-projektet sattes fokus på att antalet brandmän som var kvinnor skulle ökas. När projektet redovisades var 9 av 45 på Lunds brandstation kvinnor. 36 var män. Det nämndes ingen redovisning av hur Rsyd arbetar med jämställdhet i chefs- och befälsleden.

Ja, jag vet. Projektet tog inte sikte på det, och det i sig bör man ju fundera över. Jämställdhetsdebatten kan inte reduceras till att handla om kvinnliga brandmän.

Kvinnor måste få vara ledare och måste vilja stanna. Personer som jobbar för mångfald och jämställdhet måste orka och vilja stanna.

Man funderar över hur de lite högre tjänsterna ibland fördelas inom organisationerna. Inte sällan anses män lämpligare än kvinnor som har börjat samtidigt eller till och med senare. Inte sällan får män frågan om prestigeuppdrag.

Inte sällan förväntas männen klara av roller till exempel som chefer utan chefserfarenhet, men en kvinna anses inte ”mogen” eller ”intresserad”, även om man inte ens har frågat henne. Männen anses helt enkelt av någon anledning ”lite mer redo”.

Vi ser fler och fler, som slitit med mångfalds- och jämställdhetsarbetet i fyra-fem år i nyckelpositioner på området, som lämnar både sin position och räddningstjänsten. Det sägs generellt att det är ungefär så länge man orkar med att jobba med sådana frågor innan man byter position, så räddningstjänsten är inte unik där.

Men hur ersätter man dem? Eller ännu hellre, hur säkerställer man att de stannar och att de orkar? Ska det vara upp till en enskild individ att driva frågorna? Knappast.

Visst finns det nätverk som man som kvinna kan delta i. Vi har både Qnet, Magma, Sveriges Ingenjörers nätverk för kvinnor och diverse andra nätverk. Men de kan aldrig ersätta att få stöttning, uppbackning, driv och gehör i den egna organisationen.

Jag undrar också hur personalsammansättningen påverkar den service man ger till medborgarna. Hur jämställdhetsintegrerar man verksamheten så att man säkerställer att de drabbade, de man tillsynar, de man utbildar, bemöts och behandlas på ett icke-diskriminerande sätt?

Jag vet att en del räddningstjänster gjort punktinsatser för att se över utbildningar så att de genomförs på likvärdiga villkor för kvinnor, män, flickor och pojkar, med synbara resultat. Men resten av verksamheten då?

Hur vet vi att inte kvinnor som är objektsägarens eller verksamhetens representanter behandlas annorlunda vid tillsynsbesöken, eller att man internt bedömer kvinnliga nyanställda som gör introduktionsutbildningen i rökdykning på ett annat sätt än den nyanställda mannen?

Så länge likabehandlingsarbetet inom räddningstjänsten görs till en fråga om jämställdhet i brandmansleden har vi en lång bit kvar. Det finns ett antal andra diskrimineringsgrunder också.

Jag fick en fråga på mitt tidigare jobb vid ett tillfälle från en student som ville intervjua de brandingenjörer och insatsledare som hade utomnordisk bakgrund. Inte en enda hade vi, när jag tänkte efter. Det är nog inte en helt ovanlig bild. Jag kan inte se att det jobbas särskilt aktivt med det.

Jämställdhet och mångfald är en styrnings- och ledningsfråga. Finns inte kvinnor på de positionerna är det männen som har tolkningsföreträde, som bestämmer maktfördelningen och som definierar förmåga, organisation, verksamhet, syn på risk, ja i stort sett området skydd mot olyckor.

Att påstå att det inte spelar någon roll om det är män eller kvinnor i maktposition är naivt. Och enligt mig helt felaktigt.

SANDRA DANIELSSON