Risker och konsekvenser

Risk är ett intressant begrepp och det finns ett flertal sätt det kan definieras eller förklaras på. Ett inte ovanligt sätt är att göra något slags sammanvägning av sannolikheter och konsekvenser. Men det kan även handla om bara sannolikheter. Eller bara konsekvenser.

Frågan blir då om våra riskbedömningar vid räddningsinsatser är en sammanvägning eller ett antingen eller av sannolikheter och konsekvenser. Eller om det kanske till och med skulle kunna vara något annat.

Tänk er att ni kör bil. Att då hantera bilkörning utifrån sannolikhet, vilket ofta bygger på statistik över inträffade händelser, blir ungefär som att försöka köra bilen genom att endast titta i backspegeln. Det lär gå hyfsat bra så längre vägen är rak och att det inte dyker upp några hinder på vägen. Förr eller senare svänger vägen eller så dyker det upp ett hinder. Är hastigheten tillräckligt låg kommer jag troligtvis att kunna kompensera för en svängande väg, även med ledning endast av backspegeln.

Men plötsliga och mer eller mindre slumpmässiga hinder i form av en fotgängare eller ett vildsvin blir svåra att hantera i backspegeln. Förekomsten av vildsvin på vägbanan igår, säger egentligen inget om förekomsten av vildsvin på vägbanan idag. Däremot kan konsekvenserna bli förödande. Inte minst för vildsvinet.

Att en händelse inte inträffat, innebär inte nödvändigtvis att sannolikheten för händelsen är låg. Frekvensen av tidigare förekomster av en händelse speglar således inte nödvändigtvis sannolikheten för att händelsen ska inträffa. Funna trender i statistiken låter sig inte enkelt översättas till en prognos framåt i tiden.

Att basera riskbedömningar på sannolikheter är således problematiskt, eftersom sannolikhet många gånger bygger på statistik och frekvens av händelser. Ett enkelt exempel är att slå en vanlig sexsidig tärning, där sannolikheten att slå en trea är en sjättedel. Men jag kan inte säga något om när i tiden jag slår en trea, oavsett hur många gånger jag slår tärningen.

Vadslagningar bygger också i grunden på en statistisk analys av tidigare spel. Men utfallet av till exempel en fotbollsmatch är inte känt förrän matchen är över (nåja, det kanske kan finnas undantag…).

För någon som ska designa brandskyddet vid nyproduktion av byggnader blir detta problematiskt, eftersom det aldrig har inträffat någon brand i byggnaden. Den finns ju inte än. Följaktligen skulle brandskyddet då kunna göras obefintligt. Men det förefaller inte rimligt. I ett sådant fall måste vi, av en mängd olika skäl, ändå hitta en rimlig nivå på brandskyddet.

Men det är samtidigt inte något fullständigt brandskydd, eftersom det ofta är kopplat till tid. Byggnaden ska kunna utrymmas inom en viss tid, den får inte falla samman förrän efter en viss tid och en brand ska kunna släckas inom viss tid. Men den här typen av riskhantering bygger således inte på statistik, eftersom det i grunden finns undersökningar kring till exempel hur olika typer av material beter sig vid brand eller hur fort ett visst antal människor kan utrymma i olika typer av situationer.

Att hantera den typen av risker är något annat: det bygger då på beräkningar och undersökningar av sakernas förhållanden (vilket givetvis också har sina fel och brister).

Alla känner säkert till Murphy´s lag: det som kan hända, kommer att hända. Det kan verka något taffligt, men frågan är om inte de riskbedömningar vi gör i samband med räddningsinsatser görs bäst med detta som utgångspunkt. Och utifrån denna något trista inställning måste vi då göra en bedömning av om de åtgärder som kan, ska eller bör vidtas är rimliga i förhållande till det som kan hända.

Ett brandutsatt bjälklag kommer förr eller senare att rasa samman (under förutsättning att det finns tillräckligt med bränsle så att branden kan fortgå tillräckligt länge). Det vi då måste avgöra, är om tiden har överskridit något slags kritisk punkt. Att bjälklaget ska rasa samman efter 15 minuter förefaller kanske inte rimligt, eftersom det trots allt bör hålla en viss brandteknisk klass (givetvis beroende på byggnaden).

Det finns således en provning, mätning eller beräkning i botten. Om tiden däremot tickar iväg över timmar, bör vi kanske dra öronen till oss. Vissa åtgärder är då inte längre rimliga att vidta, eftersom konsekvenserna kan bli katastrofala.

Ett mer rimligt sätt att hantera risker och riskbedömningar i samband med räddningsinsatser, torde således vara att endast titta på konsekvenserna. Åtminstone rent principiellt. Jag måste ju då även lyfta in situationen, eftersom det knappast finns några generella risker (dvs. konsekvenser) vid räddningsinsatser. Vad kan konsekvensen av ett visst handlande innebära, i en given situation?

Problemet innehåller främst två fundamentala aspekter. Dels är inte alla fakta kända och vi måste således gissa. Dels har vi inte tiden på vår sida och vi måste därför gissa fort. Men om vi i samband med räddningsinsatser och de riskbedömningar som vi där gör istället för ”risk” tänker ”konsekvens”, så kanske vi är något närmre sanningen. Men det får inte heller gå helt överstyr och det måste finnas en rimlighet i våra konsekvensbedömningar.

Vem har sagt att det skulle vara enkelt?

STEFAN SVENSSON

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.