Samvärkan kostar på

Hur mår du? Har du råkat ut för samvärk? Är du osäker på om du är drabbad så kan jag kort redogöra för uppkomst och symptom.

Krasst sammanfattat; samvärk är en variant av samverkan där vi tappat fokus.  Klassisk miljö för samvärk är möten utan mål och mening, där meningar som ”det är framförallt viktigt att vi får träffas” får större betydelse än vad som står på agendan. Samvärk kännetecknas av informationsutbyte utan innehåll, möten utan tydliga syften och avsaknad av beslut.

Formatet för samvärkan varierar men klassiska forum är möten med utbytbara prefix såsom; måndags/enhets/avdelnings/verksamhets/vecko/planerings/uppföljnings /lednings/strategi/ med flera. Konferenser och ”lunch-till-lunch” är särskilt frekvent förekommande i samvärkanssammanhang. Vanliga biverkningar av samvärkan är huvudvärk och bristande tålamod. Känsla av tomhet kan också infinna sig. Fadd kaffesmak i munnen ej heller ovanligt.

Samvärk kan uppstå både internt i en organisation och i externa sammanhang i kontakt med andra aktörer. Kanske har du någon gång deltagit i såväl samverkanskonferenser som i samvärkanskonferens? I det senare fallet har du kanske fått uppleva hur alla aktörer informerar om sitt men att inget egentligen sägs?

Jag raljerar och generaliserar och har givetvis upplevt möten som varit energigivande och produktiva. Men ändå – när satt du på ett möte senast och undrade vad du egentligen gjorde där? När satt du senast på ett möte och hade fokus någon annanstans? Kikade på mobilen? Svarade på mail?

I en undersökning som medlemsorganisationen Svenska möten genomförde 2017 var det bara 5 procent av de tillfrågade som tyckte att de hade riktigt bra möten i sin organisation. En slutsats av undersökningen var att cirka hälften av alla möten var så kallade slösmöten, som alltså gjorde varken till eller från. Svenska företag och organisationer förlorar sammanlagt 170 miljarder kronor per år på ineffektiv mötestid. Vad sägs om den siffran – 170 miljarder? Exklusive fika!

Vi vet att personkännedom är bra och kan vara oerhört viktig när vardagen ställs på ända och vi samhällsaktörer behöver arbeta tillsammans vid svåra påfrestningar. Att veta vem som svarar när jag ringer till grannkommunen eller berörd aktör, minimerar startsträckan och bidrar till ett bättre klimat och arbete. Det vet vi och det ska vi ta vara på men det utesluter inte att ställa höga krav på resultatet av alla olika nätverksforum/temadagar/konferenser där vi träffas.

Självfallet är mötet människa till människa ovärderligt men det förutsätter att mötet ger resultat, inte främst är ”trevligt”. Vi är fel ute när vi värdesätter egen konformitet framför produktivitet, vi bekostas av samhällsmedel och då ska samhället ha gagn av det vi gör – i allt det vi gör.

Inför nästa möte – ställ frågan (högt eller åtminstone för dig själv) ”det vi gör här idag – hur gör det skillnad för dem vi finns till för?” Vad är utväxlingen? Är det rimligt att träffas lunch-till-lunch inklusive middag för att mötas i frågor som lika gärna kan hanteras på hemmaplan? Är det rimligt att samverka över aktörsgränser ”bara” för att lära känna varandra och träffas utan krav på output?

När samverkan är god ger det synergieffekter, vi måste bara säkerställa att vi tillsammans tar ansvar för att inte tappa fokus.

Vilka är dina erfarenheter? Vad tycker du gör ett möte till ett bra möte? Källa: https://chef.se/sponsrat/gor-upp-med-era-slosmoten/

Lovisa Hoff är brandingenjör vid Kustbevakningen (statlig räddningstjänst) och med bakgrund inom kommunal räddningstjänst. Lovisa kommer att ta upp skillnader och likheter (och glappet!) mellan verksamheterna, skriva om hjärtefrågan stab och ledning samt om det goda ledarskapet – allt ur perspektivet som kvinna i en mansdominerad bransch.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.