You always got to be prepared, but you never know for what

Gillar ni Bob Dylan? Oavsett – visste ni att Bob har koll på det här med krisberedskap?
I sin låt Sugar baby sjunger han ”You always got to be prepared, but you never know for what”. Visst har han fattat vad det handlar om!

Ja okej, nu handlar sången egentligen om kärlek men det kan vara rätt nära mellan kärlek och kris, eller hur?… Dylans nästa mening lyder ”There ain’t no limit to the amount of trouble women bring”. Ha!

Hur som helst – visst har vi koll på att detta är krisberedskapens kärna vid det här laget? Att vara beredd för det oförberedda är det som ska sätta ramarna för vårt arbete.

Jag upplever att räddningstjänsten har kommit en bra bit på den insiktsresan men undrar ibland om vi inte tenderar att ha en viss övertro på oss själva? Hur många gånger har jag inte hört resonemanget att ”räddningstjänsten är duktiga på att anpassa sig efter situation, leda i kris, har lätt att ställa om och är en av få aktörer som levererar i kris”.

Njae, både och vill jag svara på det. Kriser i samhället som föranleder räddningsinsatser (tex kemutsläpp, bränder med påverkan på samhällsviktig verksamhet, många döda i olyckor) är vår hemmaarena och där kliver vi fram som samhällsaktör. Vi har lärt oss att hantera kriser ur ett LSO-perspektiv där vi kan skala upp efter behov och ta ett samhällsansvar genom helhetssyn och proaktiv samverkan. Men när vi inte pratar räddningsinsats enligt LSO har vi desto mer att lära. Kriser som inträffar för andra – check!
Men när krisen drabbar oss själva? Hur gör vi då?

Hur jobbar vi internt med krisberedskap? Hur ofta ser räddningstjänsten över sina planer (finns de ens?) gällande uppstart vid krishanteringsarbete?

Vad gör vi när Rakel går ner i flera dygn? När vår brandstation brinner ner? När den antagonistiska handlingen riktas mot vår egen personal? När det vi inte kan föreställa oss ändå inträffar? 

Att operativ personal kan det här med stabsarbete, det är en sak – men hur är det med andra viktiga delar inom verksamheten? När övades HR-personal senast? IT-folket? Utmaningarna att säkerställa bemanning, resurser och kompetens utifrån scenarier med stort personalbortfall har vi överlag nog blivit betydligt bättre på under detta särskilda år. Men hur tar vi dessa lärdomar vidare och förädlar dem så att vi är förberedda vid nästa kris?

Dessutom har ju kommunal räddningstjänst ett utpekat uppdrag längs hela hotskalan – från kris till höjd beredskap och krig. Lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap 1:1 understryker, att det är genom att ha en god förmåga att hantera krissituationer i fred som vi också därigenom uppnår en grundläggande förmåga till civilt försvar. Det gäller även räddningstjänsten. I FOIs rapport Scenarier för kommuner och kommunal räddningstjänst under höjd beredskap, är syftet just att ”räddningstjänsterna och kommunerna ska höja förmågan till räddningstjänst under höjd beredskap och förmågan inom det civila försvaret”.

Vad betyder Överenskommelsen mellan MSB och SKR om kommunernas arbete med civilt försvar för räddningstjänsten? Hur stort utrymme får kapitel 8 i Lagen om skydd mot olyckor i verksamheten? Hur pratar vi om gråzonsproblematik och dess konsekvenser? Kanske har de flesta av oss blivit krigsplacerade – men vad betyder det?

Det torde vara tydligt vid det här laget att räddningstjänsten är en given aktör i arbetet kring civilt försvar. Men utvecklar vi inte vår förmåga inom krisberedskap kommer vi ingen vart inom civilt försvar heller.

Det är ingen tvekan om att räddningstjänsten är en av de aktörer som bär samhället vid kris. Men vi behöver bli bättre på att säkra upp vår egen verksamhet när krisen drabbar oss själva.  

En dag drabbas även vi av det som Bob sjunger om – eller något ännu värre. Då är vår krisberedskapsförmåga avgörande. Låt resiliens bli ett buzzword även inom räddningstjänsten! Bättre kan vi.

LOVISA HOFF

Lovisa Hoff är brandingenjör och insatschef vid Räddningstjänsten Storgöteborg. Lovisa har erfarenhet från både statlig räddningstjänst (Kustbevakningen) och kommunal räddningstjänst. Hon kommer att ta upp skillnader och likheter (och glappet!) mellan verksamheterna, skriva om hjärtefrågan stab och ledning samt om det goda ledarskapet – allt ur perspektivet som kvinna i en mansdominerad bransch.

1 svar på ”You always got to be prepared, but you never know for what

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.