Låt utredaren föreslå åtgärder

Vid det här laget har det nog inte gått någon förbi att regeringen avser att korta uppdraget för (förra) regeringens utredare av skogsbranden i Västmanland. Uppdragets sista del, att föreslå åtgärder, ska läggas över på MSB och således inte utföras av utredaren. Jag tycker det är beklämmande av många skäl. Jag talar nu ur ett sak- och branschperspektiv, inte ur ett politiskt perspektiv. Jag finner fem fel.

Dels var MSB själv delaktiv i insatsen.  Det är direkt olämpligt att de är delaktiga i utredningen. Oberoendeställningen är av största vikt, speciellt vid en händelse av denna dignitet. Detta är svensk krishantering på nationell, regional och lokal nivå. Ett unikt tillfälle att bli bättre i Sverige.

Dels finns det en risk att MSB inte föreslår åtgärder, som vore motiverande, men som de inte vill ha. Jag hoppas jag har fel här men sannolikheten kan inte snackas bort. En oberoende utredare hade haft en annan frihet att föreslå åtgärder utan att tänka på hur de skulle påverka en själv.

Dels är MSB en myndighet som i mina ögon inte bör ta fram förslag på åtgärder som påverkar andra myndigheter, regeringskansliet och den nationella nivå samt regional och lokal nivå. Krisberedskapen spänner över alla verksamhetsområden, alla departement, alla myndigheter. De är tillsynsmyndighet över den kommunala räddningstjänsten. De har en roll och ett uppdrag som enligt mig illa passar ihop med det som nu föreslås.

Vi måste börja tala om och hantera ”tabun” inom räddningstjänsten, t ex storleken på räddningsstyrkorna och oförmågan att skala upp från standarsinsatser till komplexa insatser. Är räddningstjänsterna för små för den uppgift de har? Ska MSB vara den som lägger förslag om detta? De som ibland knappt uttalar sig om sådana ärenden i andra fall.

Dels tycker jag, baserat på egen erfarenhet som utredare, att utredaren efter sex månaders jobb är den som egentligen sitter med helhetsbilden och den bästa faktabasen. Hon kommer inte kunna förmedla all denna kunskap och erfarenhet till någon annan. MSB kommer naturligt nog ha sämre underlag för förslag till åtgärder. Hon är helt enkelt den mest lämpade att föreslå vilka åtgärder som skulle behövas.

Dels tycker jag, som femte fel i detta förslag till beslut, att ”samhället” faktiskt är skyldig de drabbade en heltäckande, oberoende utredning. Det blir det inte med det upplägg som nu föreslås.

Anledningen som ges till ändringen enligt inrikesministern är krav på besparingar, då nya regeringen nu regerar på den borgerliga budgeten. Här är jag kanske ute på tassemarken, men det var ju de borgerliga som tillsatte utredningen – har de alltså då inte tagit höjd för finansieringen av den i sin budget?

Vi var många som välkomnade utredningen och ställde vårt hopp till att den skulle bli saklig, kompetent, objektiv och grundlig. Skogsbranden var ett ypperligt tillfälle att lära av en större kris inför framtiden. Att nu möjligheten verkar vara på väg att slarvas bort på grund av dumsnålhet (?) gör mig riktigt besviken och orolig. Det verkar som att regeringen inte förstår vikten av en god krisberedskap.

Det var märkligt redan från början när Haverikommissionen inte skulle utreda olyckan på grund av att det inte var en olycka enligt deras lag och förordnings mening som låg bakom branden. Regeringens egen myndighet för undersökning av olyckor. Nu blev det ännu märkligare.

Får se nu om MSB kanske vågar sig på ett oväntat grepp och gör något oväntat – om beslutet tas om förändringen – nämligen lägger ut arbetet till någon oberoende, extern aktör. Jag talar inte i egen sak, då jag inser att jag inte är oberoende på grund av kopplingar till räddningsledningen. Men det finns det andra som är, exempelvis Aud Sjökvist eller Haverikommissionen.

Se även interpellationerna som debatteras 10 februari i kammaren: http://t.co/e7JR44iA9B till Sven-Erik Bucht (s) från Åsa Coenraads (m), http://t.co/TafEBpmQ12 till Anders Ygeman (s) från Åsa Coenraads (m). Kan ses via riksdagens hemsida.

Sandra Danielsson

Illasinnade rykten och elakt förtal

Nu är det snart jul igen! Härligt! Nu frodas kreativiteten och julstämningen ska snart infinna sig.

Jag har hört att det finns en kommun där personalen åker ut på arbetstid i kommunens kläder med kommunens fordon och hugger granar, förvarar dem i kommunens lokaler, säljer dem till allmänheten och låter pengarna hamna i egen ficka.

Jag har hört att det finns en kommun där personalen med arbetsgivarens goda minne tar foton till väggkalendrar med personalen på i kommunens lokaler i kommunens kläder och med kommunens materiel.

Jag har hört att det finns en kommun där personalen säljer sådana kalendrar på stan i kommunens kläder, och att pengarna går till en ideell förening som inte har någon juridisk koppling till, ett sådant uppdrag åt eller avtal med kommunen om ett sådant uppdrag.

Jag har hört att det finns en kommun där personalen använder kommunens bilar för att åka och äta lunch under sitt kontorspass.

Jag har hört att det finns en kommun där personalen i flera år har handlat privata kläder för pengarna som ska gå till arbets- och skyddskläde, även kläder till sina partners, barn etcetera.

Jag har hört att det finns en kommun där personalen ägnar fler antal mantimmar åt att handla inför och fixa frukost, lunch och middag än vad som kanske arbetsgivaren hade tänkt sig ingick i varken måltidsuppehållet eller arbetsuppgifterna.

Jag har hört att det finns en kommun där personalen fysar två gånger per dag även om avsedd tid är en timme.

Jag har hört att det finns en kommun där arbetstiden avslutas i förtid i jämförelsen med avtalet pga att ”det är ju helg” eller ”klart vi måste kolla på fotbollen”.

Jag har hört att det finns en kommun där personalen på arbetstid åker och handlar på t ex byggvaruhus och utför privata ärenden med kommunens fordon under arbetstid.

Men det stämmer säkert inte. Jag måste ha hört fel för såhär får det väl inte gå till. Eller? Ja, var går gränsen egentligen?
T ex angående en av punkterna har jag mötts av att man tycker att det är okej att producera brandmanskalendrar enligt ovan, för man gör ju inte det på sin arbetstid. I vissa fall anses det vara legitimt ”för vi har ju faktiskt en kvinnlig brandman med”. Jaha du, blev det korrekt nu?

Jag tror också att just brandmanskalendrarna kan bidra med att stärka en bild och könsnorm som kanske inte gynnar yrket och utvecklingen av uppdraget inom samhällets krisberedskap. Men det kanske är en annan historia, som genusvetare och andra än jag är bättre på att resonera runt.

Sandra Danielsson

Räddningstjänsten behöver granskningen

Denna ångest när man inser att man har ett gäng journalister som följer en. På Twitter, alltså.

Borde man vakta sin tunga och vad man skriver? Eller ska man passa på att ta upp ens hjärtefrågor, och hoppas att de läser och reagerar?
Det är inte bara mig som de följer. Det har som vi alla märkt blivit en ökad uppmärksamhet från media av räddningstjänsten.

Det har inte bara varit på grund av skogsbranden i Västmanland, utan även för den övriga kärnverksamheten. Det vill säga förebyggandearbetet och det efterföljande arbetet för att lära från olyckor som kan leda till insats.

Jag tänker så klart på bland annat Vetenskapsradion och de andra som har granskat räddningstjänsten.

Jag är lite kluven. När jag läser i nämnda twitterflöde och övrigt flöde på sociala medier så är jag inte ensam om detta. Många välkomnar granskningarna men är inte helt imponerade över hur de görs.
Det upplevs till viss del vara fragmenterade delar som belyses, utan att ge en bild av den ibland komplexa verkligheten. Ibland tycker jag de har träffat mitt i prick och belyst ett behov eller brist.

Ibland tycker jag att de har gjort frågorna lite väl enkla och försökt fånga billiga poäng hos allmänheten, som journalister (rent hypotetiskt så klart) ibland lockas att göra. Jag förstår att det är intressant att granska just räddningstjänsten med dess ”varumärke”.
Jag tror dock kanske att vi ska försöka se förbi det. Jag tror kanske att vi får bita lite i det sura äpplet längs vägen till att låta granskningarna vara en del av verksamheten.

Är det kanske så att vi nu ser början på en ständig mediabevakning? Eller är det i skogsbrandens fotspår vi skönjer intresset? Jag vet inte, men jag tror detta är bra.
Jag får ibland höra att jag ska fortsätta med den här bloggen för branschen behöver bli ifrågasatt och trollen behöver lyftas fram i ljuset, för att utvecklingen ska fortgå. Jag kan bli lite beklämd ibland över det, även om det väl är menat som en komplimang.

Jag tycker fler borde ta upp känsliga frågor till diskussion med målet att komma vidare och skapa en bättre verksamhet för medborgaren i slutändan.
Om det är så att granskningarna leder till det i längden – och det tror jag – då välkomnar jag varenda granskning. Och kan tåla att det ibland inte blir riktigt rätt eller djupt.

Välkomna till räddningstjänstens värld, media. Den behöver er.

Sandra Danielsson